Home

Det är inte ofta jag spenderar nästan två veckor med en bok; jag är en snabbläsare och går det för lång tid mellan sidorna betyder det oftast att boken inte fångat mitt intresse. På semestern i sommarhuset i Turkiet brukar det bli mycket mindre läsning än hemma, trots att jag är ledig; det finns tusen andra saker jag vill göra, som att umgås med familjen, bada, fixa med huset och trädgården, göra utflykter, skriva, springa…

Simone de Beauvoir är en person som fascinerat mig sedan jag var i 20-årsåldern och jag uppskattar henne ännu mer nu när jag är äldre.

Har precis avslutat ”En familjeflickas memoarer” och även om den har inslag av dagbok så lyfter den till en helt annan nivå. Som jag misstänkte är den skriven senare (1958) än ”Det andra könet” (1949) och funderingarna är snarare en kvinnas än en flickas, hon är nämligen häpnadsväckande insiktsfull redan vid 15 års ålder då hon filosoferar kring religionen, äktenskapet och yrkesvalet… Formuleringarna kring mannens och kvinnans roll är särskilt intressanta att läsa i skenet av att hon anses vara en av feminismens urmödrar… men såklart är hon så färgad av sin tid och miljö att jag inte ska bokstavstolka…

”Varför krävde jag att han skulle vara mig överlägsen? Jag tror inte alls att jag i honom sökte en ersättning för min far. Jag höll på mitt oberoende, jag skulle skriva, jag skulle ha ett eget liv. Jag såg mig aldrig som kamrat åt en man: vi skulle vara varandras kamrater. /…/ Om en man, som tillhörde en högre stående art och från början hade ett avsevärt försprång, inte var mig överlägsen, så ansåg jag att han relativt sett var mig underlägsen: för att jag skulle erkänna honom som min jämlike måste han vara för mer än jag.”

”Den bild jag frammanade för mig var en bergsbestigning där min partner som var lite smidigare och starkare än jag skulle hjälpa mig att höja mig från den ena avsatsen till den andra. Jag var mera njugg än generös, jag önskade ta emot och inte ge; om jag hade måst släpa på en eftersläntrare så skulle jag förgåtts sv otålighet. I så fann var det gifta ståndet vida att föredra framför äktenskapet. Samlivet borde underlätta och inte motverka min viktigaste uppgift: att underlägga mig världen.”

Simone de Beauvoir 15 år

Jag fastnar i alla fall under nästan två veckor i En familjeflickas memoarer och Simone blir en person som håller mig sällskap och ockuperar mina tankar. Det är ingen lättsam bok att läsa och den är fyra hundra sidor tjock och min läsning blir fragmentarisk, en halvtimme här och en kvart där. Det är en bok om en hårt hållen flicka som växer upp i Paris i början av 1900-talet men det är också en bok om mig själv. Jag funderar över min relation till mina föräldrar, vilken betydelse min far har haft. Jag funderar över min tonår, vilka böcker jag läste och vilken bild jag fick av framtiden. Jag funderar över mitt yrkesval och mina år som lärare. Jag funderar över mina val av partners. Jag funderar över min roll som kvinna. Jag funderar över mitt skrivande.

Briljanta böcker får mig alltid att reflektera kring mig själv, det måste vara det som är stor litteratur. Det kan inte vara egocentrism 😉

”Den (litteraturen) skulle tillförsäkra mig en odödlighet som gav mig kompensation för den evighet jag förlorat; det fanns inte längre någon Gud som kunde älska mig, men jag skulle brinna i miljoner hjärtan. Genom att skriva ett verk som hämtade näring ur min egen historia skulle jag skapa mig själv på nytt och jag skulle ge min existens ett berättigande. På samma gång skulle jag tjäna mänskligheten: vilken skönare gåva skulle jag skänka dem än böcker”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s