Home

Nu ser jag plötsligt flaskorna med en annan blick, kommer på mig själv med att studera raderna och om etiketterna är vända åt rätt håll. Jag undrar också om jag har någon civilklädd kontrollants ögon på mig där jag fotar Måns Wadensjös Monopolet och går ut utan att handla något. Jag har även under läsningens gång funderat på min alkoholkonsumtion och vilken slags kund jag är. Jag är definitivt inte där varje dag och inte på förmiddagen, jag skulle aldrig spydigt fråga var glöggen är gömd, jag skämtar inte heller med kassören om jag ska visa leg och jag gör inte signaturköp. Däremot har jag väl följt den stora massans köpmönster och bunkrat inför storhelger och jag har definitivt frågat efter viner jag bara minns etiketten på 😁

I början var jag något skeptisk till denna bok och kände nästan avsmak för både text, person, vin och butik, men liksom Alice sugs in i Monopolets (Systembolagets) förtrollade sfär så läser jag fascinerat om hennes liv som med arbetet plötsligt får en mening, liksom en förälskelse (eller tänk sekt).

”I det ögonblicket inbillade hon sig att hon kunde känna varenda kvadratcentimeter av butiken som om den hade varit hennes egen kropp, och insåg plötsligt att det här var den plats där allt viktigt utspelade sig på. Tidigare hade hon undrat vilken sorts plats hennes liv egentligen var, men det gjorde hon inte längre – från stolen där hon satt på kunde hon fortfarande se världen utanför, hur den passerade i ett något högt tempo till musiken i centrumgången, men det betydde ingenting. Det som betydde någonting fanns här inne, i den här butiken; det var yttersta platsen, världens navel, och hon fyllde varje centimeter av den.”

Livet utanför tynar bort och det enda som har någon betydelse för Alice är farten hon plockar upp flaskorna i, hur kartongerna skärs upp på bästa sätt, hur hon likt ett lexikon svarar på alla frågor i butiken. Det är mycket beskrivningar av butikssysslor som jag tänker att många känner igen sig, jag undrar om folk som jobbar på Systemet gillar av dessa. Fick nästan lust att fråga när jag var där, men gissar utifrån vad jag lärt mig att den frågan inte hade uppskattats, men vad vet jag.

”Dagen därpå skulle hon fira jul med hela sin släkt, precis som hon gjorde varje år, men på något sätt var det som om hon inte hade något inplanerat, som om ingenting av betydelse skulle hända den dagen. Julafton var på sätt och vis en tom dag, eftersom hon inte skulle få komma tillbaka till butiken, inte få träffa kunderna och sina kollegor och inte få börja arbeta på att ställa upp allt som fattades där nu. Och hon visste inte riktigt själv om det som kändes värst var att veta om den hon skulle sakna var Elin, på samma sätt som hon en gång i lågstadiet hade tyckt att det var tråkigt att få höstlov eftersom det skulle gå en hel vecka utan att hon fick träffa Leo som var fläckig som en leopard”

Men som alla förälskelser, till slut kommer det en vardag och efter julhandelns glansdagar byter butiken plötsligt skepnad och försäljningen går bara utför. Personer slutar och det är en ständig oordning på lagret och luften har gått ur Alice och hennes kollegor.

”Så visade det sig till slut att det fanns ett hemligt samband mellan hur butiken såg ut, och hur var och en av dem kände sig inuti – och att samma ”härke” som växte på insidan av lagerdörren också växte på insidan av västen, lager-t-shirten och förklädet på dem.”

Hur ska detta sluta? Där jag är nu, på sidan 236, tycker jag allt mer att den liknar Marie Darieussecqes ”Suggestioner”, där huvudpersonen sakta men säkert förvandlas till en sugga ju sämre hon blir behandlad men jag kanske är helt ute och cyklar… det kanske blir Happy End och skål för ”Monopolet”! 🥂🍾

5 tankar om “Monopolet

  1. Intressant! Bolaget med nya ögon.
    Jag vill läsa en bok om livet i kollektivtrafiken. Känner igen mig i beskrivningarna du gör om denna bok. Kanske arbeten som inte kräver så mycket tankemöda (på arbetet) utan där livet mest pågår.

    • Jag tror att många arbetsplatser har en liknande kultur som den han beskriver… vissa saker som jag läser om ditt jobb skulle aldrig kunna hända på mitt jobb och säkert tvärtom. Vi får skriva de böckerna själva verkar det som 😬

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s