Home

Det är ytterst få böcker som handlar om lärare. Det är ännu färre som handlar om kvinnliga svensklärare och jag börjar lösa romanen ”Högspänning” med förtjusning.

Lotta är några år äldre än jag själv men igenkänningsfaktorn är hög och jag skrattar för mig själv när jag läser hennes tankar och beskrivningar av eleverna, rektorn, kollegorna, väninnan från universitetet, väninnorna i bokcirkeln mm. Lotta är en läsande person, hela boken är full med hänvisningar till litteratur, hennes lektioner är inspirerande och hon får mig att längta ännu mer till att undervisa 💗 (just nu arbetar jag inte som lärare)

Givet är att texten håller hög kvalité och ironiskt nog är Lottas beskrivning av den ”en om inte formell så åtminstone andlig fortsättning på min aldrig färdigställda magisteruppsats i språksociologi” 😂 Felet ligger hos en namngiven person på Göteborgs Universitet och inte hos Lotta själv(!). Kapitlen är indelade på vetenskapligt maner med kapitel 1, 1.1, 1.1.1 etc och fullt med fotnötter med mer eller mindre viktig information. Men vem har inte lackat ur på bakåtsträvande språkprofessorer liksom? 😂 Själv blev jag på något sätt klar med mina uppsatser men de tillförde noll för mig och noll för den vetenskapliga sfären, men det är den akademiska världen i ett nötskal (inom humaniora i alla fall 😜)

Jag blir mycket förvånad när jag ser att det är en man – Henrik Bromander – som har skrivit boken, för Lotta känns extremt trovärdig. Sedan att hon blir en karikatyr och nästan löjeväckande är en annan femma, för redan ett par sidor in i boken så antyds det att det kommer gå käpprätt åt helvete. Lotta upptäcker att hon lider av elallergi och då är det kört; elallergi är ingen sjukdom som läkare, försäkringskassan, skolledning eller kollegor befattar sig med och hon blir avfärdad som klimakteriekärring. Hon börjar göra bort sig och blir alltmer ett socialt ufo och hela klasstillhörigheten rasar – nu tillhör hon plötsligt gruppen som det görs misär-tv om… Hon hittar sina gelikar och flyttar ut i ett elfritt kollektiv och bestämmer sig för att slå tillbaka på samhället. Det är så galet att det blir trovärdigt 😅.

Ska definitivt läsa mer av Henrik Bromander.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s