Home

är jag här. Nä det är Elise inte; hon är hela tiden någon annanstans. Oftast i mobilen på Facebook, Tinder, Instagram men även i sina tankar är hon långt borta. Nuet är liksom inte värt någonting och hennes egna val ger henne ångest.

Sju hundra facebookvänner och ingen att ringa.

Isabelle Ståhls Just nu är jag här är en riktigt intressant nutidsskildring av en ung tjej, eller så ung är hon förresten inte, när jag var 29 väntade jag barn och hade iallafall en någorlunda klar utbildning, en föräldrapenning och en fast adress. Jag hade allt det som Elise fasar för men ändå någonstans längtar efter. Lycklig var jag också och inte behövde jag dela några statusuppdateringar om det heller 😜.

Det här är en bok om psykisk ohälsa i olika grader och jag tror tyvärr att alltför många skulle känna igen sig i Elises tankar. Vem har inte funderat på hur livet skulle kunna se ut istället, om andra är lyckligare eller vad poängen är med allting..? Myrstackslivet brukar jag kalla det i mina tankar, då känner jag mig som en liten liten myra i en stor stack och aldrig någonsin kommer jag att utmärka mig eller se något annat än vägen till och från stacken.

Dagarna och veckorna går, ingenting blir gjort, Elise har inga direkta mål mer än att försvinna i stunden, ofta med hjälp av alkohol eller olika piller. Hon hankar sig fram med hjälp av tillfälliga inkomster från bemanningsföretag som ringer in henne när hon behövs.

Mitt liv känns helt slumpmässigt. Som jag har det är väl okej, men det skulle lika gärna kunna vara på något helt annat sätt. Tanken på allt jag skulle kunna göra paralyserar mig. Mobiltelefonen brummar till, en kedja som säljer billiga smycken i Bredäng behöver en expedit imorgon, jag skriver bokstäverna JA och trycker på ’send’

Hon blir bostadslös och löser saken genom att inleda ett förhållande med Mr Right som hon spanat in på konsthistoriekursen; i verkligheten tappar han glansen efter ett par veckor och även om hon fysiskt deltar i deras lovestoryhipsterparliv så är hon inte alls där. De har helt olika bakgrunder och förväntningar på varandra och naturligtvis krockar de.

Jag älskar Isabelle Ståhls träffsäkra och ironiska beskrivningar av människor och platser i Stockholm.

I cafeet sitter feta näringslivskroppar och vräker i sig charkuterier. Vi går in genom den långa vitkaklade korridoren. Längs väggarna sitter unga människor i pottfrisyrer och kläder från Ann-Sofie Back.

En roande och paralyserande läsning som jag verkligen rekommenderar. ✨

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s