Home

”Robotgräsklipparna rör sig i grannarnas trädgårdar som små lydiga husdjur. Villorna ligger i prydliga dockhusrader. Himlen är färglös. Alltihop ser ut som papperskulisser”

Ja allt är kulisser, bara på låtsas, men det förstår inte Minna. Det riktigt kryper i mig när jag läser om hennes traskande mellan diskmaskinen, tvättmaskinen, barnens rum, dagis näe förlåt förskolan, och däremellan fasaduppehållande parmiddagar, joggingpass, klassförälderskap, yoga, kravmärkt och en urtvättad relation som de försöker blåsa liv i med fredagsmys. Och så är hon lärare 😩 och jag blir så ledsen när jag läser om hennes yrkesliv för här finns ingenting av den glädje som jobbet ger! Det är bara krav, krav, krav och Minna säger ja, ja, ja till allting.

Hur går det om man säger ja till allting? Jo åt skogen förstås. ”Mamma är bara lite trött” betyder utbränd och i andra delen av boken börjar hon sakta men säkert flytta bort lite av kulisserna och se det som faktiskt existerar på riktigt.

Det är så sorgligt att många verkar leva så här. Om första delen av Sara Beischers bok gav mig krypningar så är den andra desto mer fängslande. Läs och få dig en tankeställare. Kanske kan den vara en wake up call till någon stressad väninna? Fast just det, hon hinner inte läsa någon annan bok än nobelprisförfattaren till bokcirkeln… 😜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s