Ett litet liv

Ska du bara läsa en bok det här året så ska du välja Hanya Yanagiharas Ett litet liv. Ska du bara läsa en bok de närmsta tre åren så ska du också välja den. Den är så fruktansvärt, fruktansvärt bra och jag har aldrig läst något liknande tidigare. Det är en riktig tegelsten på 750 sidor som jag i princip sträckläste på en helg. Låt bara inte de första 100 något sega sidorna hindra dig från att läsa klart boken.

Det handlar om kärlek. Det handlar om vänskap. Det handlar om meningen med livet. Det handlar om att vara stark, om att vara svag, om att stå ut med sig själv. Är livet värt att leva oavsett? Det handlar om godhet och om att välja rätt.

Fyra pojkar träffas på college och blir vänner för livet. I centrum står Jude, den föräldralöse pojken med den mest tragiska bakgrund du kan tänka dig. Roxane Gays kidnappningshistoria I vilt tillstånd med 13 dagars sexuella övergrepp, som jag skrev om häromveckan, är ingenting jämfört med vad Jude har varit med om. Och det är riktigt, riktigt jobbigt att läsa. Men för mig blir det en påminnelse om hur otroligt mycket det finns att vara tacksam för även vid en smått dysfunktionell uppväxt.

Jude får tre vänner: Willem, Malcolm och JB och alla lyckas de inom sina respektive yrken: jurist, skådespelare, arkitekt och konstnär. I vanliga fall brukar jag störa mig på böcker med endast manliga karaktärer, men här är inte könsrollerna stereotypa och kärleken, vänskapen är inte kopplade till Mannen eller Kvinnan. Jag har aldrig läst en bok där mäns känslor berättas på ett liknande sätt och jag blir väldigt nyfiken på författaren. Som visade sig vara en kvinna och det förklarar saken 😉 .

Visst satt jag där och snörvlade och led med Jude och Willem och… men det är ändå en historia om lycka och glädje. Det känns tomt när Ett litet liv är slut. Vad ska jag läsa nu liksom..? Ingenting kommer ens komma i närheten.