Home

Vi brukar undvika att prata om klass men hur man än väljer att kategorisera människor finns det milsvida skillnader. Chavs – föraktet för arbetarklassen av Owen Jones handlar om det brittiska klassamhället och är en intressant och mycket aktuell reportagebok som även säger en hel del om det svenska samhället.

I USA kallas de white trash, i Storbritannien chavs och i Sverige…? Men de där som åker till Ullared på semestern, som går runt i foppatoffelkopior och byxor med tre ränder och som gör bort sig i diverse tv-program på kanaler som visar väldigt mycket reklam..? (Och där visade jag var jag inte hör hemma 😜)

Enligt författaren finns det ett utbrett förakt mot dessa människor, som manifesteras på en mängd sätt – alltifrån hur politiken är utformad till hur de framställs i media och av komiker. Ett talande exempel är hur det rapporterades om två försvunna barn i massmedier – den ena hette Madeleine Mcann (som det också skrevs mycket om här i Sverige) och den andra var Shannon Matthews. För den ena samlades det ihop 2,6 miljoner pund i belöning till den som hittade henne, för den andra 50 000 pund. Ett liv är alltså värt så mycket mer än ett annat, i samma land, i Europa, på 2000-talet.

Stoltheten som tidigare fanns i hederligt grovarbete i gruvan/bruket/industrin finns inte på samma sätt i lågavlönade telekomjobb och stormarknadsjobb på osäkra visstidskontrakt. Utförsäljningen av allmännyttan gynnade de som redan hade. Förflyttningen av tillverkning till låglöneländer gjorde miljoner arbetslösa i Europa. Ironiskt nog kommer människor från de länderna sedan hit och ”tar jobben” man inte kan leva på. I Chavs berättas det exakt hur lite pengar en arbetare kan tvingas leva på, alldeles för lite för att köpa märkeskläder, smartphones och dyra semesterresor för. Då löser samhället (och de som äger kapitalet) det med att erbjuda dyra krediter att skuldsätta sig med. Så kan medelklassen sedan skratta åt de obildade i ”Lyxfällan”.

Det är mycket fakta och statistik och Storbritannien i Chavs, men jag kan absolut rekommendera läsning. Inga direkta lösningar levereras men det krävs åtminstone att gardinen dras upp för att vi ska se saker för vad de egentligen är.

3 thoughts on “Chavs

  1. Jag upplever inte det som om vi har en ”arbetarklass” på samma sätt som i England. Det förvånade mig redan 1985 när jag bodde där. Jag har aldrig sett den motsvarigheten i Sverige.
    Men om man tänker på vad för slags folk som deltar i dokusåpor tex så är ju en prinsessa i Sverige numera.

  2. Tänkte på en annan sak eftersom jag kollat ”seven seconds” på Netflix att vi i Sverige inte heller har motsättningarna svarta/vita som i USA. På samma sätt som vi saknar den typ av arbetarklass som Storbritannien har.
    Det må så vara att vi har Lidingöbor med långa iiiiii och Rinkebysvenska men man kan inte omedelbart höra vilken klass någon tillhör. Det kan man i Storbritannien.

  3. Hej, sorry för sent svar (kommentarer på mina inlägg syns inte i mobilen sedan en tid tillbaka) Nej, det stämmer att vi inte har samma klassindelning som Storbritannien och många andra länder, men jag menar ändå att det finns ett nedlåtande sätt att se på människor, utifrån hur de ser ut och vad de gör, men det är mer subtilt här förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s