Home


Fattigfällan – berättelsen om Beata; framgångsrik egenföretagare, med fyra vuxna barn och lägenhet i innerstan – plötsligt ramlar hon utanför systemet och blir fattig. Det är så osannolikt att det knappast kan stämma. Men Charlotta von Zweigbergks historia är tydligen baserad på verkliga händelser. Jag får bara inte ihop det.

Boken är jobbig att läsa; det är en enda lång rundgång hos olika myndigheter och största fienden är Mumin på Socialkontoret. Beata blir sjukskriven för typ ”utbrändhet” och det klart att som egenföretagare måste hon själv betala in sociala avgifter och uppdatera sin inkomst hos Försäkringskassan och det  har Beata inte gjort och därför får hon inga pengar.

Hon måste söka socialbidrag och enligt boken är det en massa krångliga formulär och papper som ska in varje månad och räkningarna hopar sig och ganska snart hamnar hon i skuldträsket och hos Kronofogden. Hon lånar pengar av vänner och bekanta men inte räcker det och allt blir bara trassligare och trassligare. Plötsligt finns det inga torrvaror kvar i skafferiet, toapapper och tvål är slut och inga dammsugarpåsar. I stället för att bunkra billiga rotfrukter och ris lever Beata på kakor och margarin och även ett och annat ciggpaket och efter månader på denna diet så säger det sig själv att hjärnan inte kan tänka klart. Övervikt har hon också dragit på sig och hon börjar även se trösten i alkohol. Livsstilen gör det ännu svårare att bli frisk såklart.

Fattigfällan är jobbig att läsa – det är en sjuk människas maniska och egocentriska tankar om sin förtvivlade situation där alla beter sig orättvist, förutom kyrkan som gärna lyssnar, tröstar och ger pengar till Beata. Tydligen blev boken nominerad till Årets svenska fackbok 2016, men i den genren har den mycket övrigt att önska. Jag skulle vilja ha mer av reportage och den hade vunnit på att vara autentisk med exempelvis intervjuer med alla inblandade.

Jag kanske är den där blåögda medelklasspersonen, som hon skriver om, som tror att välfärdssystemet finns där som ett finmaskigt skyddsnät om jag behöver det. Jag har i alla fall sökt socialbidrag en gång i slutet av 90-talet, i slutet på en sommar mellan sommarjobb och studier och det gick alldeles utmärkt. Jag har mycket svårt att tro att alla tusentals människor som jobbar inom Socialtjänsten i Sverige skulle bete sig såsom Mumin gör och jag skulle gärna läsa en roman skriven ur socialsekreterarens perspektiv. Dagens samhälle avfärdar i vilket fall Fattigfällan som föga dokumentär och menar att handläggningstiden i även hårt belastade kommuner är max 10 dagar och att det alltid går att nå en handläggare per telefon.

Så, då återstår frågan om den är läsvärd eller inte..? Ett tveksamt ja på den skulle jag svara.

6 thoughts on “Fattigfällan

  1. Och hennes elaka vänner som inte fattar att hon vill ha pengar istället för saker…. jag kunde inte läsa klart för jag blev så arg och tyckte efter ett tag att hon kunde skylla sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s