Home

hagman

… att tvingas ta in på Pigeon House, som var Sharms enda budgethotell och låg på andra sidan stan. Dess klientel och atmosfär sammanfattade precis allt vad jag avskyr med ungdomars turism och europeiska fria & härliga människor mellan tjugo och trettio satt i en sjavig trädgård med akustiska gitarrer och rödflammig hud, feta tyska flickor i european dreads som ständigt tycktes sleva i sig vegetariska grytor iförda endast bikini, ofta med tindrande ögon inför någon jämnårig amerikan som i bylsiga militärshorts med onödigt många fickor framförde alldeles för hög junkfoodamerikansk röst berättade anekdoter om sina umbäranden vid senaste luffen i någon svårtillgänglig vietnamesisk landsbygd…

Stackars Per Hagman; pengarna är slut, igen, och han tvingas sänka sin standard och tvingas dessutom dela hotell med sådana där backpackers. Det hade kunnat vara jag; jag hade dreadlocks när jag var 27 och fortfarande reser jag gärna med ryggsäck och bor just på en sådan inrättning som han beskriver så träffande. Jag äter dock inte i bikini och jag imponeras inte längre av skrävlande unga amerikaner 😉 .

Det är beskrivningarna av människor, eller snarare grupper som är den stora behållningen av Att komma hem ska vara en schlager och förstås miljöskildringarna av alla de platser han besöker. Jag älskar att han åker till Kairo, Alexandria, Marseille, Paris och jag fascineras över hans förmåga att gå sin egen väg. Fullt kapabel att se sina egna patetiska sidor och brister samtidigt som han driver med allt och alla flackar han runt i lånade lägenheter, på bäddmadrasser hos bekanta, på nattåg, lyxhotell och mindre lyxiga hostel och verkar söka något som han inte längre har. I den här romanen är han 33 och jag tänker att han inte riktigt landat i att inte längre vara ung. Det är nämligen inte vad man gör som är att vara ung, utan ett särskilt tankesätt, en livsglädje, en bekymmerslöshet, en aningslöshet som är så svår att sätta fingret på, men det blir tydligt när man inte längre får samma energi av saker man blev hög av att göra tidigare. Jag läste ju Allas älskare ingens älskling innan och eftersom den är skriven några år senare finns där också ett annat lugn.

Ett tema som hela tiden återkommer i Att komma hem ska vara en schlager är falkarna. Det finns tydligen jaktfalkar i Mellanöstern som rika shejker tränar och äger och av någon lustig anledning så skaffar Per Hagman en som han stänger in i sitt rum i den lånade lägenheten och döper till Habibi. Sedan undrar han varför den matvägrar och blir helt apatisk (!). Efter några månader så inser han att han måste släppa ut den. Själv har jag precis köpt en katt och stängt in i lägenheten. Tiger äter dock bra och motionerar ordentligt genom att ha ner diverse blomkrukor och ljusstakar och vältrar sig gärna över böcker som ska läsas och tangentbord som ska användas. Vi väntar på kastreringen och id-märkningen, sedan ska han få gå ut. Jag tror inte på att stänga in djur. Inte på att stänga in människor heller. Och det är det Per Hagmans böcker handlar om; att skapa sig frihet i livet.

Jag vet min väg är ensam, jag vet den blir ensammare för var dag. Men den är helt öppen. Kanske är jag naiv och godtrogen som pilgrimsfalkshannen som ensam och underlägsen stannar kvar bland vintriga Jurabergstoppar och inte förstår varför snön faller eller de vackra honorna ger sig av. Rädslan för gemenskaper och ideologier gjorde mig ren och bara Gud vet om den också kan göra mig lycklig. 

Förvånande nog har han en webbplats och också en facebooksida, men jag förstår snabbt att här är det inte Hagman själv som huserar, utan cash is king och att vara författare idag innebär väl att synas i sociala medier. Han lever på något sätt i en annan tidsålder, något mellan 80-tal och glamoröst 20-tal.

Det är jag och mitt barnsliga leende, det är jag och min självupptagenhet tagen till extremer. Philis sa någon gång att det måste vara väldigt nyttigt att som vuxen göra den sortens självupptagna ensamhetsresor som jag gjort så många gånger, att det fyller en helt annan funktion än när man kanske som nittonåring luffar runt i Indien ”för att hitta sig själv”, eftersom man då snarare glupskt och distanslöst bara letar liv i alla former och gör precis allt annat än får perspektiv och hittar sig själv. /…/ men för mig har ensamhet bland så många människor som möjligt alltid varit att föredra. För det är vad som på samma gång skakat om och nyktrat till hjärnan skönast och gjort mig levande. 

Det är böcker som denna som får mig att fundera över livet och vad som egentligen spelar roll. Även om min kropp transporterar sig en timme varje morgon för att utföra ett uppdrag 20 dagar per månad för att betala de kvadratmeter jag bor på och maten jag äter, så äger inte arbetsgivaren mig, jag är fri i tanken och mina handlingar, det är en himla skillnad.

4 thoughts on “Att komma hem ska vara en schlager

      • Jag har läst ”Cigarett” av Hagman. Nä, det var ingen favorit. Han beskrev då ett 90-tal som jag inte alls kände igen mig i. Ingen bok som gav något bestående intryck.

      • Jag fastnade inte heller för den när jag läste för länge sedan, nu har jag lånat en ”trepack” med den, volt och någon annan. Vi får väl se, har inte så höga förväntningar…:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s