Home

Böcker som handlar om löpning åker ju ner direkt i väskan och Fredrik Svanfeldts Dömd att springa är en sådan. En mycket konstig roman skulle jag säga, men inspirerande för min träning 🙂 .

Johan är dömd för ”grovt vållande till annans död” det vill säga han är en kvinnomisshandlare som dödat sin flickvän ”av misstag” men kommer inte ihåg hur (!!) . Han framställs som den gode killen, med utbildning, jobb och bostad och i fängelset behöver han inte vara många dagar ”i tvätten” utan får i stället tillstånd att träna löpning i gymmet som arbetssysselsättning. Anstalten råkar ha en före detta elitlöpare som ser Johan springa på löpbandet och tar honom under sina vingars beskydd och ger honom diverse träningstips som utökas till ett veckoprogram på 20 mil. Johans sömnproblem och ångest över sitt brott är som puts väck och i stället fokuserar han på löpningen. I övrigt är boken ett gediget träningsprogram för att klara marathon på 2.20 och alla sträckor, tider, utrustning och fysisk status hos Johan beskrivs ingående.

Jag inser följande:

– Det är exakt 4 veckor kvar till Istanbul marathon.

– Jag har inte ens kommit upp i distansen 25 kilometer.

– Sommarträningsprogrammet bestod av tidiga morgonjoggingturer i + 30 graders värme efter kvällar med vin och cigaretter

– Sedan augusti har jag varit förkyld minst en månad, det ger ett träningssnitt på 2 ggr i veckan.

– Jag har tränat intervaller totalt kanske fem gånger.

– Jag för inte träningsdagbok.

Så, i tränaren Dahlbergs ögon är jag en sådan där motionslöpare som inte har något i marathon att göra överhuvudtaget  😉 . Jag kommer att plåga mig runt och förhoppningsvis hinna i mål innan snörena klipps och i nuläget är jag tacksam bara jag är frisk fram till 12 november. Förra gången jag sprang följde jag Anders Szalkais träningsprogram men den här gången tänkte jag kaxigt att ”jag springer på känsla”; alltså när och hur jag har lust, enda kravet var att öka långdistansen varje vecka och så här en månad innan loppet ångrar jag att jag inte var mer målmedveten.

Men Dömd att springa inspirerar mig till att springa; igår snörde jag på mig skorna för en ”snabb” mil innan fredagsmiddagen (tränar av princip inte på fredagar 😉 )och fick även med mig mannen, som med håll, knäont, klädskav och andnöd sinkade mig (känns alltid skönt att vara den starkare 😉 )och om det är ett mysterium hur jag ska ta mig runt 42 km så är det ett ännu större hur han ska klara det 😉 .

Jag hade velat läsa någon form av persongestaltning eller personlighetsutveckling, av det finns det i princip ingenting i Dömd att springa. Flickvännen Emma är död, punkt liksom.  Detta är Fredrik Svanfeldts första bok och antagligen hans enda men det är mycket inspirerande att läsa om hans löparkarriär som började vid 37 (!) års ålder och tog honom till helt otroliga tider. Jag hoppas att jag någon gång får chansen att lyssna på honom.

Så, för att sammanfatta, en mycket underlig roman om löpning. Är du också en löpare?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s