Home


Kan inte riktigt bestämma vad jag tycker om Maria Svelands Bitterfittan 2, å ena sidan var den ganska underhållande och jag såg fram emot lässtunderna å andra sidan innehåller den en hel del störningsmoment och jag håller med rescensenterna i dn och svd som sågar den ganska rejält. 

Huvudkaraktären Sara är en ganska störig person och hela hennes existens känns tillrättalagd. Nu har det gått ett antal år sedan hon var bitter på sin man och nu är de skilda och då vänder hon sin bitterhet mot alla andra män. Hon förstorar sin egen och alla skilda kvinnors skilsmässas betydelse; så farligt och tabu är det väl inte att skilja sig?! Hela boken är en enda lång klagosång på männen och stackars Sara blir gång på gång besviken på det motsatta könet; men vad förväntar hon sig egentligen när hon drar hem den ena snubben efter den andra och inleder förhållanden med gifta män – att de ska behandla henne som en prinsessa och slåss för kvinnokampen (oklart hur)?!? Man får vad man väljer liksom och Sara väljer inte guldkornen om man säger så. 

I Bitterfittan 1 är det Erika Jong och i Bitterfittan 2 är det Kerstin Thorvall som är referenserna. Jag gillar inte att hon lägger beslag på henne och jämför sitt eget liv med hennes. Thorvall har något som Sveland aldrig ens kommer komma i närheten av. 

Sara lever hipsterliv på söder med balla väninnor som har all tid i världen att dricka vin, äta söndagsbrunch och åka till Grekland. Sveland täcker in alla kvinnotyper i boken; den gamla, den excentriska, den rika, den trendiga, den lesbiska och det skulle kunna vara ett enda stort härligt kvinnokollektiv, bara det att historien redan är skriven och det inte kommer fram något nytt liksom. Jag får lust att teleportera henne till något fattigt land i Mellanöstern, då skulle Sara kanske fundera över verkliga problem i stället för att fundera varför hennes kk inte vill vara barnvakt åt hennes barn… 

Men, vill du ha något att mysa med och få lite feel good-känsla så kan Bitterfittan vara ett riktigt bra alternativ. 

6 thoughts on “Bitterfittan 2

  1. Det här kommer jag inte att läsa. Jag vill minnas att jag såg första boken som teaterpjäs och blev så fruktansvärt besviken. Det var inget för mig. Så, med motivering att jag har så mycket annat jag vill läsa, så avstår jag denna. Är det fegt? Att inte våga bli besviken?

    • Har lite svårt att tänka mig dem som teater faktiskt, skulle vara om man utnyttjar humorn i så fall, men antagligen är det ngn pk-feminist som styr och då… 😉 du kan lugnt avstå denna bok, tiden räcker helt enkelt inte till till allt man vill läsa 🙂 det är inte feghet, det är smarthet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s