Home

blicken

Blicken, pilen, filen av den danska författarinnan Dorthe Nors är en väldigt speciell bok som växte med sidorna. Jag undrade först över alla hyllningarna, såväl danska som internationella men jag måste nog sälla mig till beundrarna 🙂 . Hon lyckas med det svåra att gestalta en kvinna som får mig att stampa av frustration samtidigt som hon gör det med ömhet och mycket humor.

Sonja är en sorglig figur som kämpar på med sina yrselkristaller, med mindervärdighetskomplexet gentemot sin syster, med att lära sig växla och med smärtan i nacke och rygg av att knyta näven i byxfickan. Jag tycker synd om henne och jag tycker synd om alla kvinnor som lever hennes liv; kvinnor med så låg självkänsla att vardagens sysslor blir oöverstigliga utmaningar. Som att köra bil till exempel. Som att göra häftiga rörelser. Som att säga ifrån. (Vilket ingalunda betyder att jag själv är perfekt och inte tampas med mina svårigheter 😉 )

I början av Dorthe Nors Blicken, pilen, filen blir jag irriterad när jag läser men efter ett tag så ser jag humorn i det hela, i sin enkelhet är det som händer Sonja så dråpligt. Beskrivningarna av personerna Sonja möter är obarmhärtigt träffsäkra och jag kan verkligen se den gapiga rödhåriga bilskolläraren med sina cigaretter och svordomar framför mig. Eller Ellen, kvinnan Sonja går till för att bli av med sin värk, som genom allehanda flumandliga metoder försöker ta Sonja till nya höjder. Sonja vill ingenstans. Hon vill ha sitt körkort, och hon är inte intresserad av körskolläraren Folkes närmanden. Kanske vill hon ha kontakt med sin syster och mamma, det skrivs brev och mejl, men ingenting skickas. Jag undrar då och då om hon verkligen vill ha körkort, med tanke på de panikkänslor som hon får så fort hon närmar sig en bil.

Samtidigt som Sonja själv är en ganska patetisk figur är hon mycket uppmärksam och kritisk på andras beteende;

Någonstans vid ingången till butiken står mamman med huvudet i en korg med underkläder i storlek XL, och någonstans vid Sonja har barnet hejdat sig med en bulle i höjd med munnen. Det har fått syn på Sonja och stirrar på henne så som Sonja själv stirrar på barnet. /…/ Hon sätter sig på huk framför det. De sitter dolda bakom konfektionskläder i storlek 44-56, och barnets bulle tvekar framför munnen. – Har du fått russinbullar? Barnets blick flackar efter mamman. – Det var en stor påse också. Barnet kastar sig bakåt för att få syn på mamman. – Du måste vara försiktig så att du inte äter för många, viskar Sonja, och sedan reser hon sig upp igen och tittar bort på mamman. – Det är en rar liten en du har där, säger hon till henne. Mamman ler och tackar. 

Jag tycker om när det outsagda är upp till mig som läsare att fylla i. Heja Sonja! 

Annonser

2 thoughts on “Blicken, pilen, filen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s