Home

FullSizeRender

Det finns kvinnor världen över som växer upp och lever i fattigdom och patriarkala kulturer, som gifts bort som tonåringar med äldre män, som får alldeles för många barn, som blir misshandlade, som inte får arbeta utanför hemmet, som måste sköta alla djuren på gården, som… helt enkelt måste finna sig, av ekonomiska och sociala skäl. Att vara fattig behöver inte nödvändigtvis innebära att lida, men livets umbäranden sliter hårt på människor.

Och så finns det Anna i Sverige som tycker att hon lider mer än andra, där hon går i delikatessbutiken i innerstan och väljer ut vilka nötter hon ska unna sig.

Jag har precis läst den nyutkomna Finna sig av Agnes Lidbeck, ”en roman om kvinnans möjligheter och begränsningar”.

Anna behöver inte alls finna sig, om hon inte vill. Hon behöver inte alls stanna hos Jens i femton år, fast deras förhållande är så kyligt att deras vackra perfekta hem har en evig permafrost. Hon behöver inte alls gå där hemma och försöka vara perfekt, inför sig själv och andra och leva sitt liv såsom de artiklar hon skriver i olika livsstilsmagasin, där ingredienserna i surdegsbrödet får ta en spalt och beskrivningen av den marockanska skålen där salladen alltid ligger får ta en annan spalt.

Alla detaljer i Annas liv är noggrant utvalda efter det svenska ängsliga medelklasskonceptet men jag är inte säker på om författaren ironiserar eller om detta är på riktigt.

Anna går där och funderar över vilka grönsaker hon ska köpa och hur handdukarna ska vikas och vilken terapeut hon ska gå till. Hon sköter sina barn enligt alla konstens regler, men var är värmen och var är de äkta känslorna..? Svala analyser av allt hon gör och tänker, kopplat till individ och kollektiv. När Anna inte står ut med Jens (sig själv) väljer hon att inleda en affär med Ivan och lämnar till slut Jens. Det är bara det att Ivan inte heller lever upp till hennes förväntningar (vem kan göra det?) eller ens älskar henne. Och som en ödets ironi ska han snart dö (!). Rätt åt henne tycker jag ;).

Så på samma sätt som hon skötte sina barn när de var små ska hon nu sköta Ivan. Anna är en vårdare, en inte helt ofrivillig vårdare. Hon uppoffrar sig för alla andra utan att någon har bett henne och alltså får hon inget tack. Det kryper i mig när jag läser boken, jag är oförmögen att känna sympati för henne eller för ”kvinnans roll”. Jag håller inte alls med om att den är påtvingad.

Vad sägs om lite självrespekt och livsglädje och att öppna ögonen för det som är verkligt i livet? Och se sig lite omkring i världen..?

 

Annonser

2 thoughts on “Finna sig

  1. Det finns ett martyrbeteende bland en del kvinnor som jag har svårt för. Acceptera livet som det är och gnäll inte eller förändra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s