Home

Kvinnan_p-_t-get.jpg

Åker ju pendeltåg och tunnelbana varje dag och har så gjort en hel del genom åren. Aldrig någonsin har tåget åkt så sakta att jag kunnat kolla in personer i hus, trädgårdar eller på balkonger. Någon enstaka gång har jag känt igen någon i samma vagn. Folk brukar åka ungefär samma tid varje morgon så efter några månader eller något år så kanske ett och annat ansikte är bekant.

Kvinnan på tåget däremot, hon ser både det ena och det andra, på pendeltåget in mot New York. Varje dag studerar hon noga och fantiserar ihop historier om människorna som bor i några speciella hus på en viss gata. Människorna är hennes exmake och hans nya fru och deras lilla barn, barnets barnflicka och barnflickans man samt barnflickans terapeut.

Tre stora vackra hus på rad i ett amerikanskt villakvarter. Kvinnan på tåget är förvisad att titta dit genom fönsterrutan på tåget. Hon har sabbat allt genom sitt drickande. En gång bodde hon i ett av huset. Hon ville så gärna ha ett barn.

Mannens nya fru får samtal efter samtal med dolt nummer. Ibland går kvinnan på tåget av och tar en promenad i kvarteret.

En gång ville hon hålla i barnet och gick in i huset och hämtade det ur vaggan.

En av kvinnorna på gatan blir mördad och vem är mördaren? Går det att tro på alkoholisten, som dricker så mycket att hon får blackouter?

Tydligen ska boken vara bra, sa väninnan som bjöd med mig på bio. Jag tror att om jag springer på den kommer jag köpa den och ta med mig till sommarsemestern i Turkiet. Ta fram när jag inte orkar läsa något seriöst. Jag är inte mycket för mordgåtor annars.

Kvällen avslutades med varsitt glas vin på Bistro Rigoletto och jag är glad att jag inte åkte hem efter jobbet som jag först hade tänkt. Är det en inbillning eller har det kommit fler ”franska bistros” till Stockholm? Tysta, lugna ställen där man lika gärna kan ta en kaffe som ett glas vin. Där människor inte är berusade. Jag har ett svagt minne av en slamrig restaurang med öppet kök på samma adress där jag åt vinkokta musslor för några år sedan. En klar förbättring i så fall.

Ett ålderstecken antagligen; jag orkar inte med högljudda hipsterställen. Vi tog varsitt foto i ”Carina Rydberg-pose” och konstaterade att vi båda är någonstans mellan hipsters och kulturtanter – usch och fy för båda! 😉

 

 

 

Annonser

5 thoughts on “Kvinnan på tåget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s