Home

kultur

Jag hade hoppats på att fortsättningen skulle vara lika rolig som inledningen av Ebba Witt-Brattströms Kulturmannen och andra texter, där hon spinner vidare på Åsa Beckmans definition 2014. Men jag hade glömt bort att hon är litteraturvetare och att boken därför måste handla om litteratur, och hennes logiska svar på den upphöjda kulturmannen är förstås kvinnliga författare. Plötsligt är jag tillbaka på 90-talet när jag pluggade litteraturvetenskap och på ett par år  desperat försökte få koll på klassiker,   -ismer och medelklassvärderingar om god och läsvärd litteratur. Sa jag att jag parallellt pluggade genusvetenskap..? Jag fick alltså dubbelt upp av det feministiska perspektivet :). Det är bara det att saker har en tendens att inte riktigt fastna och när jag nu fördjupar mig i Witt-Brattströms texter om olika kvinnliga författare slås jag över hur många titlar och författarskap jag inte har en susning om, mer än till namnet. Och det gäller att koncentrera mig när jag läser och jag funderar över hur sjutton folk gör när de kommer ihåg vad de läser?! Visst har jag läst Simone de Beauvoirs Det andra könet, men inte kan jag citera henne utan att bläddra ordentligt, och det var faktiskt en av anledningarna till att jag startade den här bloggen, för att jag bättre ska komma ihåg vad jag läser…

Kulturmannen är dock mycket roande inledningsvis och jag garvar åt hennes skarpa beskrivningar:

…en kulturoffentlighet dominerad av ”manlig självgodhet”. Här vimlar det av misogyna kulturaktörer, uppblåsta självbekännare, intellektuella småpåvar och fler än en självhögtidlig ”herre” i Svenska Akademien som mår bäst när han får ”undervisa kvinnor”.

Sitter Witt-Brattström själv i Svenska Akademien? Nej, men det gjorde hennes före detta man Horace Engdahl fram till och med 2009 (som av en händelse fanns också Århundradets kärlekskrig inne på bibblan och jag norpade båda och jag är säker på att det finns ett samband mellan den och innehållet i Kulturmannen 😉 ) och jag undrar; är det möjligen så att det borde ha varit Witt-Brattström som skulle ha haft en stol i det förnäma litteraturrummet..?

Äldre män inom kultursektorn behöver enligt Åsa Beckman och Witt-Brattström yngre beundrande kvinnor:

Därför behöver Kulturmannen den mansidoliserande kvinnotypen, typ ”hennes blick har inte den abstrakta strängheten hos en manlig blick, den låter sig tjusas”. Som Lena Andersson skriver så är det först när Hugo Rask får Ester Nilssons uppskattning som ”han visar ett intensivt och samtidigt ogarderat uttryck i ansiktet”. Med andra ord: Kulturmannen reagerar bäst på omedelbar beundranstimuli. På ren svenska: rått smicker. 

En Berlinmur delar kulturoffentligheten med hög valuta (K-mannens zon) från den med låg (K-kvinnans zon). Genom gränskontrollen till K-mannens zon släpps endast män och kvinnor in som kan användas för att permanenta Kulturmannens dominans, det vill säga beundra vad män beundrar: mäns litteratur, konst, film, teater, mansklassiker, mäns beundran av andra män. I K-mannens zon gäller det att konsekvent negligera, nonchalera och ignorera vad intellektuella feminister skriver, forskar, tänker – där kan ju finnas dräpande kritik av Kulturmannens självbelåtna sort. Här refereras uteslutande till manliga föregångare, manliga teoretiker och filosofer som skriver på främmande språk. Det är lite som en militärdiktatur. 

Hahahaha Slap in your face liksom av professor Witt-Brattström!! 🙂 Tungt artilleri!! Och som av en händelse är alla, ALLA, nobelpristagare 2016 män, så beskrivningarna av kulturmannen och hans exkluderande av kvinnliga likar kan definitivt utökas till att gälla fler yrkesgrupper!

Eftersom texterna är något tungrodda (texterna är tidigare publicerade artiklar och det förklarar den något osammanhängande strukturen, och min känsla av att bara orka en eller ett par texter i taget) men jag ska bläddra igenom och plocka ut titlar/författare som får stå på min läsväntelista. Nästa bok som väntar är i alla fall Århundradets kärlekskrig. Och Profeten av Kahlil Gibran som jag hittade för fem spänn på en julmarknad igår. Kanske kan de två komplettera varandra på något sätt :).

Annonser

One thought on “Kulturmannen

  1. Pingback: Det är natten | Läsenär

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s