Home

bild-21

Jag minns att jag slukade Nina Solomins Ok, amen när den kom i början på 2000-talet och när jag hittade hennes Gränsen, så åkte den direkt ner i väskan. Gränsen är från 2005 men ämnet är tyvärr fortfarande lika aktuellt och jag jobbar varje dag med människor som tagit sig över Gränsen. 2005 kom det 7000 båtflyktingar till Fuertaventura. Jag hittar ingen information om hur många som kommit i år, däremot migrationsinfo om att 2,6 miljoner människor hade sökt asyl i Europa i juni 2015.Visst kommer många båtvägen, över till exempel Medelhavet från Turkiet och Libyen, men också landvägen och med flyg. Ju fattigare desto farligare ressätt skulle man kunna sammanfatta det hela. Många av mina elever har berättat om överfulla pick-up-bilar, iskalla nätter i öknen, heta dagar under solen med för lite vatten, beskjutningar av gränspolis, vågor som nästan fick båten att kapsejsa, rån och övergrepp – allt för att komma till Europa, för att kunna skapa ett bättre liv både för sig själv och sin familj. Människans överlevnadsinstinkt är stark och jag förundras över förmågan att fortsätta trots allt vad man har varit med om.

Världen består av de människor som har och de människor som inte har och ofta beror det på i vilket land, på vilken sida av gränsen du föds och det finns ingen rättvisa i det. Det som vi i vårt trygga land kallar för lägsta möjliga standard är helt utom räckhåll för många människor i andra länder. Gränsen argumenterar inte för en humanare flyktingpolitik eller tar parti för de intervjuade båtflyktingarna – det är upp till läsaren att själv tänka och tycka om den situation som råder. Solomin är journalisten som försöker hitta sanna historier bland många mindre sanna och hon upptäcker också en hel del av sina egna åsikter och värderingar som kommer fram i de intervjuer med illegala migranter, hjälparbetare, advokater och andra människor hon möter på Fuertaventura.

Solomin hade många föreställningar innan hon började med sin reportagebok – att människor gärna skulle berätta sina historier för henne, något naivt eftersom de är i en så utsatt situation – hur skulle de kunna lita på henne..? Hon hade inte heller föreställt sig så många osammanhängande och otroliga berättelser och hon blir till slut väldigt skeptisk och detta är en mycket intressant aspekt av boken – krocken mellan verkligheten och föreställningarna.

Rekommenderas!

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s