Home

bild-18

Det här är boken en av väninnorna i min bokcirkel föreslog att vi skulle läsa tills nästa gång – Våld. En historia om kärlek av Joyce Carol Oates. Hon behövde inspiration i litteraturdiskussionerna hon ska ha med sin gymnasieklass om samma bok. Jag funderar på varför man väljer att sätta den här boken i händerna på unga människor… För att lära dem ”rätt och fel”? För att avskräcka dem från att gå genom mörka parker på kvällarna? För att lära dem att du som lättklädd, ”lättfotad” kvinna kan råka ut för vad som helst, även om din 12-åriga dotter är med? För att lära dig att inte ha någon tilltro till rättssystemet?

Och var är kärleken, undrar jag. Våld finns det i överflöd, boken igenom. Jag mår smått illa redan de första sidorna, för det framgår tydligt att något fruktansvärt kommer att hända. Sedan sker övergreppet, gruppvåldtäkten (något av det värsta jag läst faktiskt) och sedan ska Teena och hennes dotter försöka få ihop sina liv efteråt (omöjligt). I den lilla amerikanska staden släpps förövarna fria mot borgen och dyra advokater ordnar så att ingen döms. Det är så vidrigt att jag förstår dem som letar fram hagelbössan hemma och på egen hand skipar rättvisa.

Något av detta finns också i boken – polismannen Droomore, en bekant till Teena, som i tjänsten och privat ser till att några av förövarna får sina straff. Möjligtvis är detta något min väninna tänker diskutera med sina elever i klassrummet – förtjänar man att leva om man har tagit någon annans liv..? Fast vi vill ju inte ha ett samhälle där människor tar lagen i sina egna händer – öga för öga, tand för tand…

Huruvida offret ska klandras för det som hände känns som en något gammaldags syn på våldtäkt. Jag vet att domar mildras och att rättegångar fokuserar på offrets kläder och tidigare liv istället för på vad som faktiskt hände – men jag kan inte tänka mig att svenskt rättssystem skulle låta dessa förövare gå fria. I så fall är det något mycket sjukt i vårt samhälle.

Och då måste jag såklart googla på våldtäktsdomar och hittar ett examensarbete på Stockholms Universitet (från 2010 dock) som visar att antalet friande våldtäktsdomar har ökat, från 22 till 33 % mellan 2006 och 2010. Det är större risk att gärningsmannen frias om offret och förövaren är bekanta, och tidigare haft en sexuell relation. Risken för en svensk våldtäktsman att bli fälld i domstol är minimal; år 2010 anmäldes 4134 våldtäkter. Av dessa prövades 313 fall – och som nämndes ovan, 33 % ledde till fällande dom. I ett annat examensarbete från 2012 framgår det också att antalet friande domar har ökat; 21 % 2004, 28 % 2006 och 36 % 2012. Deprimerande.

Och deprimerande läsning, undvik.

 

Annonser

2 thoughts on “Våld. En historia om kärlek

  1. Pingback: Sthlm Queens – Disa | Läsenär

  2. Pingback: En oväntad kväll | Läsenär

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s