Home

bild (5)

Jag behöver aldrig bli besviken när jag läser Haruki Murakami… även om jag mycket väl känner igen huvudpersonen och temat; en man i 30-årsåldern som lever ett ensam varg-liv och saknar nära relationer och som drömmer konstiga drömmar i en dubbelbottnad värld, jag har läst det förut liksom, ungefär tio gånger om. Men Murakami lyckas varje gång med sin historia och jag fängslas av Tazakis berättelse om han hur på gymnasiet blev utstött från kamratgänget och under hela sitt vuxna liv undrat varför och på grund av detta blivit en skugga av sitt forna jag, Den färglöse herr Tazaki.

Det finns dock ingen färglös herr Tazaki, inte i andras ögon i alla fall, och jag blir påmind om hur olika ens egen självbild och andras uppfattning kan vara. Tsukuru Tazaki är tvärtom en mycket snygg, välklädd och intelligent man i sina bästa år som inte lever ett mer tomt liv än någon annan, även om de riktigt nära vänskapsrelationerna saknas. Hans egen bild av att bli övergiven visar sig inte heller riktigt stämma; det var han som lämnade småstadslivet för Tokyo och en karriär som stationsingenjör.

Det här är en roman om vänskap och kärlek men mest om saknaden efter den. Det är en roman om en man som viger sitt liv åt att bygga stationer, att få andras resande att flyta så smidigt som möjligt. Själv reser han ingenstans. Men Sara får honom att åka ända till Finland för att ta reda på sanningen. Vad var det som hände egentligen på gymnasiet? Att läsa den här är mer spännande än att få veta vem mördaren är i en kriminalroman, enligt mig 🙂

 

Annonser

2 thoughts on “Den färglöse herr Tazaki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s