Home

bild

Här har vi lite dammig universitetspornografi. Boken för alla nostalgiker, för alla medelålders som längtar tillbaka till universitetsvärlden – till idealistiska dagar när man var 22 och sökte Kunskapen och Insikten tillsammans med likasinnade på det Gamla Anrika Universitetet.

Frågan är om den ens går att läsa om man inte är bekant med den världen. Den är så högtravande akademisk som den kan bli, ”tung” som killen i bokhandeln sa. Om den säg, hade handlat om Skatteverket och om mannens passion för avdrag hade nog populariteten uteblivit. För populär har den blivit.

Stoner skrevs redan 1965 men har fått en nytändning. Smarta reklammakare? Den har fått epitetet ‘mästerverk’ (först freudiansk felskrivning av mig där jag skrev ‘mästervärk’ för smärtsamt är verkligen livet, boken igenom, sida upp och sida ned) men den är långt därifrån. Svd:s recension sätter huvudet på spiken. Men helt klart läsvärd och det blir nog en del att diskutera när vi träffas i bokcirkeln nästa vecka :).

William Stoner är alltså universitetslärare och en riktig lärare, men som lärare har jag ändå svårt att fånga vari hans entusiasm för yrket ligger. Är det när studenterna är med på tåget och förstår hans tankar? Är det när studenterna lyssnar andäktigt på honom och han får ta all plats? Han hinner jobba som lärare i många år innan han uttrycker något som helst slags flow och lust, bara det är konstigt. Jag kan inte riktigt identifiera mig i hans lärarroll. Och även om jag läst litteraturvetenskap själv så hänger jag inte med i alla hänvisningar, teorier och citat. Men men, man måste skilja agnarna från vetet… 😉

Jag är kluven till universitetsvärlden. För det första behöver man inte vara särskilt smart för att klara av en kurs, inte heller för att avancera i graderna och göra karriär. Det handlar om att hålla sig väl med rätt personer, att smickra och framför allt att inte kritisera, inte försöka att förnya gammal dammig kurslitteratur som någon viktig person med titel skrivit. Det handlar också om att arbeta hårt, att slita hund för att nå den position man eftersträvar. Bakgrunden är om inte avgörande så betydande, antalet böcker i barndomshemmet och akademiska meriter har ett samband. Men det klart jag är för utbildning, det klart jag är för forskning och vetenskap. Att undervisa på universitetet? Jag stod ut med att jobba där under ett par år, för pengarnas skull. Inte var studenterna mer speciella där än någon annanstans, bara lite viktigare enligt de själva. Dem jag känner idag som jobbar på universitetet brukar inte direkt lyfta fram undervisningen som det roligaste, utan mer som ett nödvändigt ont för att få sitta och pula med det som egentligen intresserar. Jag hade mest dåliga lärare på universitetet. Men de skulle kunna vara fantastiska.

William Stoners fru är ett mysterium. Jag gissade först på autistisk, men övergick till bortskämd, egoistisk och frigid. Men i äktenskapets namn våldtar Stoner henne regelbundet, ibland när hon halvsover. Att han får ligga med en av sina unga studentskor är också ett mysterium. Att han totalt ger upp sin dotter visar på avsaknad av ryggrad. Så summan av kardemumman: författaren har misslyckats med att skildra samtliga kvinnor i boken. Men tänk om Stoner själv hade varit en kvinna? Då hade det faktiskt känts riktigt intressant.

 

 

Annonser

4 thoughts on “Stoner

  1. Först och främst -ja, den går alldeles utmärkt att läsa även om man inte är insatt i universitetsvärlden.

    Jag har läst boken på ett helt annat sätt. Alla personer är inte sympatiska men måste de vara det? Jag ser det inte som att kvinnobeskrivningarna är misslyckade. Det är annorlunda och det väcker massor av tankar. Och det väcker massor av tankar kring de förhållanden som de faktiskt levde under -som inte liknar dagens normer och där det tex inte fanns diagnoser för allt.

    Visst finns det många normer och traditioner i historien som varit dammiga, men det betyder väl inte att beskrivningen av den, boken behöver vara dålig.

    Jag är inte nostalgiker, längtar inte till universitet men jag uppskattar verkligen den här boken. När man kommer under ytan på den, då har den så himla mycket att ge. När man förstå varför, drivkrafter – då blir den mänsklig.

    • Vad bra, då fick jag svar på den frågan! Och skönt att mina fördomar inte stämmer 🙂 jag kanske låter väldigt kritisk men jag tycker inte att boken är dålig. Men ibland blir jag så frustrerad för Stoners skull; att han aldrig får det att funka liksom… Tack för feedback, ska läsa 50 sista sidorna med andra glasögon 🙂

  2. Pingback: Min fantastiska väninna | Läsenär

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s