Home

munro-alice-for-mycket-lycka

Tvättstugan bjuder på Nobelpristagaren Alice Munros För mycket lycka och jag tar förstås chansen och plockar med mig exemplaret. Jag ska ge Novellen en ny chans och jag fängslas direkt, men som vanligt stör det mig att precis när jag kommit in i handlingen så är den slut. Jag önskar att novellerna kunde flätats ihop genom att samma personer hade återkommit, berättelser ur olika perspektiv.

Novellerna är skruvade. Ta en vanlig huvudperson, säg en hemmafru. Plötsligt ringer det på dörren och in kommer en man som precis mördat sin fru och sina barn. De samtalar om detta i köket över ett glas vin. Det kommer fram att hemmafrun också dödat sin make. Med gift. Bara sådär.

Vi får följa en kvinna på hennes söndagsutflykt med buss. Hon ska träffa sin man som sitter i fängelse för att ha dödat deras gemensamma barn. Nice.

En ung flicka tål inte att hennes familj tar hand om en förståndshandikappad flicka. Hon dödar henne i vattnet sista dagen på sommarkollot. Och låtsas som ingenting och åker hem med sina föräldrar. Oj, var är Verna?

Det är som att Munro vill visa att vi alla är kapabla till det värsta och att det är helt normalt. Jag vet inte jag.

Vid sista novellen tar det stopp, jag lyckas inte koncentrera mig överhuvudtaget, men jag ser att den heter För mycket lycka och är mycket längre än alla de andra, så där kanske jag får förklaringen till novellsamlingens titel..? Jag gör ett nytt försök en dag senare, och det återstår bara ynka, retsamma 50 sidor av boken, men det finns annat jag hellre läser, mycket hellre. Och man måste faktiskt inte läsa ut böcker, man får lämna 🙂

Jag vet inte vad det är med Nobelpristagare, men de och jag verkar inte kompatibla 😉

Annonser