Home

afghanistan

På nya jobbet kommer de flesta från och Afghanistan är inte ett land man reser till, men jag vill lära mig mer om landet och jag hittar Siba Shakibs bok Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta, berättelsen om Shirin-Gol och berättelsen om ett land som plundrats på allt, förutom en liten gnutta hopp om att få existera utan krig, elände och islamsk fanatism. Jag läste Flyga drake och Tusen strålande solar och av Khaled Hosseini när de kom för ungefär tio år sedan, hemska men underbara böcker. Vad har hänt sedan dess?

Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta kom ut 2001, ungefär samtidigt som Hosseinis böcker så jag behöver hitta någonting färskare inser jag, men jag är glad att läste den. Shirin-Gols liv är så fruktansvärt men hennes berättande är mycket fängslande. Detta är den personliga sidan av kriget. Förra boken jag skrev om här; Kriget har inget kvinnligt ansikte, handlade också om kriget men där var det kollektivets röst. Ändå samma tema – död, ödeläggelse, splittring, fattigdom, svält och sjukdom. Jag tror inte att det har blivit bättre de senaste 10 åren, om det hade det skulle inte nästan 15 000 unga söka asyl i Sverige, en siffra som ökat avsevärt. Av ett par artiklar att döma så är anledningen tvångsrekrytering av barnsoldater till kriget i Syrien. Jag kan inte fråga pojkarna i skolan varför de har kommit till Sverige och hur livet såg ut i Afghanistan/Iran. Kanske får jag någon av deras berättelser längre fram.

Shirin-Gol, ”Söta blomma” är kvinnan som på något mirakulöst sätt överlever den ena flykten efter den andra, milslånga vandringar över snötäckta berg och stekheta ökenområden tillsammans med en handfull barn och en krympling till man. Hon lyckas försörja sig och sin familj, trots att kvinnor inte tillåts arbeta, och om nöden kräver säljer hon det enda hon har kvar – sin kropp.

Det är kvinnan som hela tiden förlorar i männens galna fanatiska värld, oavsett om det är religion, politik eller olja som sätter reglerna. Shirin-Gol är en av få kvinnor som kan läsa och skriva, en gång i tiden drömde hon om att bli läkare. Under en av de lättare passagerna i boken, i Shirin-Gols liv, arbetar hon som assistent till en kvinnlig läkare. Det arbetet blir dock inte långvarigt, snabbt tillbaka till hemmets fyra väggar och den heltäckande burqan. Kvinnan är tydligen det största hotet mot regimen.

Hon kämpar. Hennes systrar kämpar. Ett litet hopp finns om att det en dag ska bli bättre. Utbildning är det enda som kan bekämpa galenskap och idioti. Och kanske kan de tusentals unga män som utbildas här i Sverige komma tillbaka och förändra Afghanistan om några år..?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s