Home

bild(6)

Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen. Och det kan sannerligen behövas! Jag tror att många känner sig överrösta med hopplösa framtidsperspektiv, där mina små insatser inte spelar någon roll liksom, men vår tid är nu, det är idag livet är och det är idag det kan förändras.

Svante Axelsson ger oss i Vår tid är nu, Ordfront förlag, olika infallsvinklar på hur vi kan förändra vårt samhälle till ett hållbart samhälle utan att det behöver vara så himla jobbigt eller hota jobben och välfärden. Han börjar med att skriva om solenergi, hur han investerat i solenergiplattor på taket till villan i Uppsala och hur de redan på tre år lönar sig – inte trodde jag att det gick att leva på solenergi i mörka Sverige, men tydligen?! Tänk om alla villaägare i Sverige, i EU, i världen, skulle göra samma sak, då skulle man kunna lägga ner kärnkraftverk, sluta elda med kol och gas och minska de fossila bränslena rejält…

Det som krävs är politiker som tydligt styr med bidrag/avgifter på det ena eller det andra – vi människor har en tendens att välja det som subventioneras. Just nu är det RUT och ROT, och han nämner hur han fått halva sommarstugerenoveringen betald av staten och även skulle kunna anlita städhjälp till ett mycket fördelaktigt pris – i stället borde staten uppmuntra individer att göra hållbara val, som att skaffa solceller eller byta bil till sådan som drivs av biobränsle. ”Det är inte medelklassen som behöver få sina dieselbilar subventionerade utan utsatta grupper i samhället som borde få bättre möjligheter att göra bra val”.

”Tekniken finns och utvecklas hela tiden. Solceller, plushus, elbil och LED-lampor är bara några exempel. Det som fattas är inte tekniken för det klimatsmarta samhället, utan snarare pengarna. Men egentligen handlar det inte om ekonomin heller, för klimatförändringen kommer att kosta flera gånger mer än den teknik som krävs för att hejda uppvärmningen. Kruxet är dragkampen mellan det kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet.” Men jag fattar inte att vi inte bryr oss mer om våra barns och barnbarns framtid; ska de inte kunna njuta av samma underbara planet som vi gör??

Inom jordbruket är det framförallt köttproduktionen som är problemet, vi måste helt enkelt minska vår konsumtion av animaliska produkter. Där är dock inte Axelsson så drastisk, han pratar om att minska antalet kilon per person och år, att välja ekologiskt, att se köttet som en biprodukt från tillverkningen av ost och mjölk och går snabbt vidare till nästa ämne. Men det klart, för att behålla det positiva perspektivet som boken vill ge, så måste läsaren invaggas i att det ekologiska valet också är ett gott alternativ, och även jag kände en viss lättnad – jag kanske kan äta ost då och då om jag väljer ekologisk sådan… (fast jag innerst inne vet att jag inte kan) Har i alla fall hittat ett alternativ som fungerar till baristamjölk i min morgonlatte – Alpro soya orginal och det var en lättnad efter att ha sörplat i mig kaffe med mandelmjölk, kaffe med havremjölk och desperat längtat efter att starta morgonen som vanligt 😉 Vi människor är inte större än våra vanor 🙂

Axelsson återkommer hela tiden till att det politikerna som måste se till att en ekologisk jordbruksreform sker, att alla de miljarder som delas ut i EU-bidrag måste omfördelas till bönder som väljer att odla ekologiskt. Axelsson får det att låta så enkelt, och jag undrar varför ingen redan gjort detta. Är det mjölkbönderna, Lantmännen, Livsmedelsverket som konspirerar och står och bromsar en ekologisk utveckling med mindre kött- och mjölkproduktion..? (Se inlägg Kospiration). Jag ser framför mig hur 349 personer sitter inne i Rosenbad och funderar på köttbiten till middag eller vad de ska packa in i suven de ska ta till landet samma eftermiddag. Men det verkar som om åtminstone 25 av dem tillhör Miljöpartiet, alltid nåt.

Den privata konsumtionen är ett gissel och där måste såklart politikerna styra om i momsbeloppen – sänka momsen på alla tjänster och upplevelser, sådant som inte tär på våra resurser, och höja momsen på allt annat. Köpcentrumen sprider sig som svampar i samhället och det är där människor samlas på helgerna. En solig lördag vid ettiden är det ganska tomt i Uppsala centrum men jag behöver inte vara Einstein för att räkna ut var det är trängsel – lönehelg och allt. Människor vandrar omkring i galleriorna utanför stan och väljer på måfå ut klädesplagg, heminredningsprylar, elektronik, går in och ut i affärer och grubblar på vad de behöver mest, barnen i hasorna, de vill också ha nya saker. Påsarna blir fler och man känner en fläkt av lyxlivet, det där livet som skymtar förbi i media, det där man drömmer om. Man tar en paus på någon smaklös foodcourt-restaurang eller går in på Den gyllene bågen där barnen får överraskningar som de leker med i tio minuter och sedan glömmer bort. Vandringen in och ut i butiker fortsätter. Lyckan är dock kortvarig, redan nästa helg behöver man upprepa samma sak, om bankkontot tillåter vill säga, kanske köpte man för mycket redan första helgen efter löningen.

Nu har jag haft köpstopp i tre månader (handlar dock begagnat, saker till min son, hygienprodukter och restaurang/resor) och jag sparar både tid och pengar. Jag behöver inte fundera på vad jag behöver, om jag behöver något (det gör jag oftast inte). Men det offentliga rummet är inte till för mig känns det som. Vem kan påverka det offentliga rummet? Politikerna, återigen.

Axelsson målar upp en bild av en kör som saknar körledare, hur det är omöjligt att sjunga vackert tillsammans om ingen leder. Vem ska leda kören? Jag önskar det vore någon som Axelsson som kunde styra Sverige.

Läs boken.

Annonser

6 thoughts on “Vår tid är nu

  1. Har inte läst boken men kan åtminste kommentera ett påstående. Vi klarar oss inte enbart med solel i Sverige. Det är ett komplement till andra energislag. Det finns ännu ingen bra sätt att lagra elen. Kanske att det kommer men vi är inte där än. Solelen är helt beroende av att vi har andra kraftslag i energisystemet. Att det finns viss lönsamhet för solel, beror på subventioner och stöd. Utan det är solel minst lika kostsamt som andra energislag.

  2. Det jag egentligen ville säga är att det är en åsiktsbok där alla inte har samma åsikter. Det bör man vara medveten om. En skiljelinje är inställningen till stöd. Några vill gärna se mycket stöd, andra ser hellre att kraftslagen ska kunna stå på egna ben, utan att andra är med och betalar. För stöd kostar. Det gäller att göra rätt för pengarna.

      • Var och en får självklart tycka vad man vill, ha vilken uppfattning man vill. Jag tycker att det är bra att fler blir pålästa och kunniga. Men jag vill också uppmuntra till kritiskt granskade av texter och fakta och att faktiskt bilda sig en egen uppfattningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s