Home

bild

Att läsa är att resa, mina alldeles egna bevingade ord för bloggen – fast så egna är de ju inte; såg att Akademibokhandeln använde dem som sin slogan. Kanske har jag – ve och fasa :O – omedvetet sett dem just där och gjort dem till mina egna 😉 Men oavsett, att läsa är att resa, jag hade aldrig ”varit” på så många platser om jag inte hade tagit steget till bokhyllan.

Den här gången reser jag till Bogotá i Colombia – tack vare ett litet besök på just Akademibokhandeln i Uppsala, bokhandeln där jag alltid får bästa servicen (och därmed frångår mina principer att läsa det jag redan har i hyllan eller låna 😉 ). Killen i kassan hittade snabbt Varför kom du hit? på mina något bristfälliga beskrivningar ”en bok om backpacking i Sydamerika, något om klasskillnader”.

Jag har inte följt Julia Svanbergs blogg Mammas Machete men snyggaste och mest inspirerande bloggen jag sett på länge! Det är underbart med människor som gör något av sitt liv och som sprider sin livsglädje och energi, människor som väljer annorlunda och kliver över gränser. Människor som bryr sig om andra och inte bara om sig själva och som lever som de lär.

I Varför kom du hit? är det 19-åriga Ellen som följer med pojkvännen för att ”göra Sydamerika” – som det heter när man packpackar. Lika mycket ”regler” som det finns när man åker charter, finns det när man reser med ryggsäck (nåde dig om du tar rullväskan!). En av dem är att pricka av alla ”måsten” (enligt Lonely Planet) i ett land och är det en kontinent som ska göras då är det en rad länder som ska hinnas med på en begränsad tid och en begränsad budget… Då har man en hel del att göra, foton som ska tas och saker som ska inhandlas. Ingenting får stoppa rutten och på hostelen socialiserar man i sofforna genom att tipsa (skryta) varandra om coolaste ställena, hittade i husbibeln (Lonely Planet). Alla är på väg och varje måltid är den sista, ungefär.

Att göra som Ellen, att helt enkelt stanna kvar på första bästa ställe som hon trivs på i Bogotá är big no-no. Att dessutom göra ingenting är också helt fel, men hon har såklart lärt sig mer om landet och kulturen än hennes pojkvän Henke gör under sin rundresa i Colombia när resan är över.

Frågan ”Varför kom du hit?” är en ytterst relevant fråga att ställa sig när man reser till ett land, ja i livet här hemma också. De personer jag möter på hostelet Papegojan skulle svara mycket olika på den frågan och en av de mest intressanta personerna är egentligen Swedish guy, ett mycket träffsäkert porträtt av en egoistisk svensk kille. Som får vad han förtjänar i slutet, underbart! 🙂

När jag läser kommer jag att tänka på Karolina Ramqvists böcker, till exempel More Fire och Flickvännen, men det finns en stooor skillnad; Ellen är självständig och lämnar Henke när hon märker att de vill olika saker – hon klarar av att bygga upp ett eget liv med egna vänner. I Ramqvists böcker finns det alltid en desperat fastklamrande flickvän vars självkänsla beror på statusen med pojkvännen. Det är skönt att läsa en bok där livet inte kretsar kring det motsatta könet (även om Carina Rydberg fortfarande är min husgud)! Dock är Ellen lite vag, boken hade vunnit på att ge henne mer substans… Nu får jag i och för sig hennes värderingar och levnadssätt genom berättelserna om de andra och det är också ett intressant grepp.

När jag läser längtar jag bort, inte efter att bo på hostelet Papegojan i Bogotá, men efter att resa. Och att resa med ryggsäck och bo enkelt är tusen gånger bättre än att bo på femstjärnigt! Trots smutsen, trots lukten, trots oljuden, trots duschen i korridoren… Det finns dock något datumstämplat med hostel, för att verkligen trivas där och hänga där på kvällarna (hämtmat och hämtöl från gata/butik är billigare än restaurang) är yngre att föredra framför äldre, och jag tillhör kategorin äldre 🙂 Men jag dras med av energin, av äventyrslustan och det som väntar dem som jobbat och sparat i månader eller år för att göra sin livs (första) långresa (för det brukar aldrig stanna vid en). Sist jag reste, till Portugal, bodde vi en vecka på hostel i Peniche och vi kunde inte gjort ett bättre val. Ett gäng surfare som bodde och jobbade där för att få utöva sin passion och lyckliga människor sprider glädje i huset. Nu valde vi förstås privat badrum och hängde upp städskylten titt som tätt och hade inga problem att säga godnatt vid halv elva och somna till ljudet av kapsyler som korkades av, skratt och musik. Det är fördelen med att ha passerat en viss ålder, jag känner inte att jag missar någonting när jag går och sover 😉 Been there done that – och nu återstår ju frågan; är det dags att boka en biljett till Bangkok, installera sig på Kaosan och ”göra” nästa land i Asien…? 😉

Annonser

2 thoughts on “Varför kom du hit?

    • Tack 🙂 Hoppas du får resa så mycket som du vill! Vill också säga att jag läser dina inlägg om det svåra och de är otroligt gripande, men har inte kommenterat, det måste vara jättetufft att vara där du är nu och jag lider med dig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s