Home

coelho

Det här är boken som en av oss läste när vi skulle ha ”bokcirkel”, vi andra läste Vi kom över havet. Diskussionen blev givande men det blev ingen andra träff så jag får fortsätta att leta efter en grupp att diskutera böcker med… Hon som läste Otrohet av Paulo Coelho var inte särskilt imponerad, men när jag såg den på Akademibokhandeln ”Tag fyra betala för tre” – när min son plockade på sig bok efter bok (kommer aldrig säga nej när han vill ha böcker, men nu fick han nöja sig med tre och mamman fick en 🙂 ) – då kunde jag inte låta bli att köpa den.

Paulo Coelho vet vad han gör och han är tillsammans med Kerstin Thorvall den författare som är bäst representerad i min bokhylla och jag vägrar skämmas, trots att ingen av dem är fin nog att platsa i salongerna. Coelho är författaren till Alkemisten, Zahiren, Veronika bestämmer sig för att dö, Elva minuter m. fl. De har en tendens att flyta ihop till samma, men det har Kerstin Thorvall också 🙂 Och även Haruki Murakami, det är väl så det är – man får se det som ett författarskap. Jag skulle inte längre säga att jag älskar Coelho, men han är en skicklig berättare och jag förstår att han säljer sina miljoner böcker världen över ”100 miljoner böcker i fler än 160 länder. Hans verk har översatts 455 gånger på 74 språk” (wikipedia).

Det började med att jag såg hans kampanj på Facebook, där det kom upp bild efter bild med glada, oftast vackra, människor, som höll hans bok Adultério i handen, och jag minns att jag tänkte att ”boken måste ha något”, människorna såg ju så lyckliga ut… Det har den, men Coelho är också en smart marknadsförare och hans böcker innehåller lite av det ena, lite av det andra, för att attrahera så många som möjligt – kärlek, mysterium, historia, religion, new age, förändring, resa, nutidsskildring, spänning, livets mening och språket är så enkelt att inte ens en lästrött tonåring kan bli hindrad! Så gör även Otrohet. Visst är det lätt att vara kritisk och säga att han aldrig kommer att få något nobelpris, men vem kan skriva på det sättet? Miljoner läsare går inte att avfärda hur lätt som helst. Otrohet blir förstås inte recenserad varken i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet och i Göteborgsposten avfärdas den brutalt med ”Jan Arnald beskrev för snart 20 år sedan Paulo Coelhos litteratur som ”pamfletter förklädda till litteratur”. Den etiketten står sig bra även i dag.”

Varför läsa Otrohet? Ämnet är kontroversiellt och säg den som inte vill veta hur det går när Linda möter passionen, även om jag skulle kunnat gissa redan från början vad som skulle hända. Linda är en ”Ester-personlighet” och jag vill bara ruska om henne och få henne att vakna upp och inse att hon håller på att göra bort sig totalt. Det finns ingen framtid i Jacob König, den uppblåste politikern i Genève, liksom det inte heller finns någon framtid i vare sig Hugo Rask eller Olof Sten.

Coelhos stora svaghet är att han inte kan porträttera kvinnor trovärdigt, ändå är de flesta av hans huvudpersoner kvinnor, men anledningen till det är nog intäkterna; kvinnor läser mer än män och är mer benägna att läsa böcker med kvinnliga huvudpersoner. Lindas och Jakobs ”relation” börjar till exempel med att journalisten intervjuar politikern och i ett infall ger hon honom en avsugning, bara sådär liksom, och det blir sedan den rollen hon får – någon som ger utan att få någonting tillbaka.

Fast i slutändan så får hon ändå det hon vill ha, och slutet gott allting gott och den som är orolig för det moraliska förfallet har inget att frukta! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s