Home

karma

Igår var det indisk kulturfestival i Kungsträdgården i Stockholm – Namaste – och jag hade sett fram emot hela veckan att gå dit. Jag såg framför mig hur jag satt vid ett bord i solen med min älskling och några vänner och åt god indisk mat och drack en öl medan vi kollade på indiska dansuppvisningar. Det skulle vara färg, doft och intryck och jag skulle få lära mig mer om Indien, mitt drömresemål, och kunna ta vackra foton på kvinnor i saris och män i turban.

Jag hade glömt att man inte får komma hungrig till en matfestival i Kungsträdgården eftersom köerna ringlade sig evighetslånga till matstånden. I det här fallet beräknade vi ca en timme och jag höll på att svimma av hunger eftersom jag varit ute och sprungit i 1,5 h precis innan. Bilen hade vi fått parkera 15 minuters promenad därifrån. Det var packat med folk och musiken på scenen tog precis en paus när vi kom dit och scenen var förresten mer som en del av folkhavet, vad som var vad var alltså lite oklart. Inga bord som det brukar och inte en plastmugg i sikte. Solen tittade knappt fram bakom molnen och jag kände de första dropparna i pannan. I tälten kunde jag skymta folk som gjorde yoga och sålde färgglada scarfar, men mängden av människor gjorde att det var omöjligt att komma fram. Min ena vän var lika sen som vi var och min andra såg jag inte till. Jag såg ingen av alla mina indiska elever som pratat om festivalen. Min lust för indisk kulturfestival var som bortblåst.

Vi bestämde oss för att äta indiskt i alla fall, på restaurang, och begav oss till närmsta sådan vid Hötorget. Min väninna ändrade kurs och mötte upp oss där. Hurry Curry visade sig vara stängd för renovering och i mitt blodsockerlåga tillstånd kunde jag inte tänka klart, så det fick bli thailändskt vid Kungshallen. Det blev ljummen skaldjurssallad med glasnudlar, exakt den ”sista måltiden” i Bangkok som förstörde min mage för månader framöver, men alltid ett framsteg, att kunna äta denna fantastiska rätt utan kräkkänslor 😉

Jag hade inte gett upp Indien för dagen, när det var dags för kvällens filmval fick jag syn på Karma Calling på Netflix och valet var enkelt! En fantastisk film måste jag säga 🙂

Två familjer möts genom ett arrangerat äktenskap; den unga kvinnan, en avlägsen släkting till familjen, kommer till New Jersey från Bombay. Naturligtvis blir hon inte överförtjust i sin blivande make, som förestår en one dollar-shop utan kärar ner sig i slackersonen som inte fattat att han måste vara ”indier” utan klär sig i ghetto-kläder och håller på med rapmusik. Den unga kvinnan blev förresten inte ditbjuden av familjen utan av en ”farmor” på besök, en typisk äldre indisk kvinna som håller på traditionerna och försöker uppfostra den amerikaniserade familjen att leva mer religiöst. Den där kvinnan finns alltid med i alla komedifilmer som handlar om kulturkrockar och konceptet funkar såklart. Dottern i familjen jobbar på ett företag som säljer plastblommor, hon förskönar det genom att kalla det ”fashion industry”, till exempel när hon pratar med den trevlige telefonsupporten.

Det handlar mycket om telefonsamtal – s.k. call service. Pappan i familjen har dragit på sig alldeles för mycket kreditskulder och blir hela tiden uppringd av inkassoföretaget, det vill säga call service-företaget som inkassoföretaget har anlitat. Mannen som ringer råkar vara samma trevlige man som hjälpte dottern med hennes HP-skrivare över telefon. Det finurliga i kråksången är att call service-företaget ligger i Indien, där de anställda uppmanas att ”Think like an American” ; men vad är indiskt och vad är amerikanskt? Och vem har rätt att definiera vad som är vad..? Att växa upp i två kulturer; en tillgång eller ett dilemma..?

Jag fortsätter att drömma om Indien jag.

2 thoughts on “Karma calling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s