Home

il-capitale-umano-cover-vcd-front

Eller Girighetens pris som den heter på svenska är  en fantastisk film om två italienska familjer där fäderna drivs av just girighet, en av de sju dödssynderna. I vårt kapitalistiska samhälle verkar dock girigheten få spira ostraffat men det är ingen vacker sida av människan, oumo, som visas i filmen.

Det börjar med en cyklist som körs på mitt i natten av en bil, en smitningsolycka och möjliga förövare är bland annat rikemanssonen Massimiliano eller hans ”flickvän” Serena, från en familj som inte är lika bemedlad. Min teori när filmen börjar är att den ska handla om den rika familjens möjligheter att köpa sig fri i rättssystemet. Men där är jag helt ute och cyklar; som tur är utan att bli påkörd.

Girigheten får människan att vilja ha mer och mer och inte vara nöjd med det hon har. Den gör att hon söker ”vänner” efter deras status. Den gör att hon gifter sig eller stannar kvar i ett förhållande utan kärlek. Den söker efter andras bekräftelse. Desperata beslut ger ångest som är svår att hantera eftersom hon inte förstår vad hon gör för fel. Förr eller senare brister det. Jag vet inte om det går att bli kvitt girigheten, som verkligen är ett djupt rotat karaktärsdrag, men jag vill förstås tro det. I filmen visas dock ingen sådan förändring. I verkligheten slutade jag umgås med en väninna på grund av just hennes girighet, hur hon lever nu vet jag inte.

Tre historier blir till en och det är genialiskt, lite som Sliding Doors; de börjar i samma scen men utvecklas olika beroende på vem som berättar. Jag förstår inte att inte fler filmer är uppbyggda på samma sätt. Det jag trodde från början, så som det ser ut från den enas perspektiv visar sig var långt ifrån, sett från den andras perspektiv.

Jag hade förväntat mig mer av Italien men när jag funderar över vad det i så fall skulle kunna vara och kommer fram till mer pasta, pizza, torg, marknad, kyrka, vin och maffia 😉 men sätter det i perspektiv  till att en svensk film skulle innehålla köttbullar, mellanmjölk, midsommar, natur, öl och sprit för att ”kännas svensk” så inser jag förstås det absurda. Det är människorna som räknas och människor är sig lika överallt. Det hade kunnat vara Frankrike, det hade kunnat vara USA , det hade kunnat vara vilket land som helst där det bor vita mycket rika människor med tjänstefolk, tennisbanor, inomhuspool. Klasskillnader är inget unikt för Italien. Några få spelar roulette med människors surt förvärvade slantar. Krisen i Europa drabbar inte dem som har orsakat den.

Il capitale umano, ”det mänskliga kapitalet”  – det som försäkringsbolaget baserar sitt skadeståndsbelopp på till offrets familj baserat på personens, i det här fallet är den döde cyklistens, ekonomiska och sociala position. Det kapitalet är uppenbart olika med de skillnader som finns i årsinkomst, förväntad livsinkomst, klasstillhörighet och makt i samhället.

Människoliv värderas olika.

Annonser

7 thoughts on “Il capitale umano

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s