Home

svart

Den har stått i hyllan i ett antal år och det fanns väl en anledning till att jag sparade den. Allting har alltid en mening. Minns att jag till och med köpte den på franska; Le livre noir. Hur tänkte jag där egentligen, när jag stod där på Fnac och valde just den, när jag knappt kunde föra enklare samtal på franska..? Jag gick kanske efter omslaget och vackra ord om Nobelpristagare. Har lärt mig med åren att Nobelpristagare och jag inte brukar komma så bra överens, inte klassiker för den delen heller. Det kan bli lite genant som svensklärare men hittills har jag klarat mig för på grundskolan/grundläggande nivå duger det gott och väl med modern litteratur.

Jag träffade en svensklärare i Turkiet sist, fast det blir förstås en turkisklärare och hon gjorde en lista åt mig med turkiska författare och förslag på böcker, men jag tror inte riktigt hon förstod min fråga om ”modern populär turkisk litteratur” utan slog till med klassikernas klassiker. Det är som om jag skulle rekommendera Selma Lagerlöf till någon som vill läsa något ”svenskt” 😉

Jag ville läsa något lättsamt om dagens Istanbul. Jag fick Orhan Pamuk. Som jag redan hade hemma i hyllan. Men efter fjärde gången i Istanbul är det äntligen dags. jag kommer att tänka på Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Även Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt dyker upp i mina tankar. Då förstår ni i vilken viktklass Den svarta boken ligger – 512 sidor vindlande detaljrika skildringar av ett vardagsliv i Istanbul.

För varje gång jag är i Istanbul älskar jag staden mer. Först är det alltid lite jobbigt; det är så mycket folk överallt, trängsel och ljud, överallt kommers, det är ofattbart hur mycket saker som varje dag fraktas hit och dit och ska säljas på gatan, i affärer, i bazarer, människor som skriker, det är kaos i trafiken, människor parkerar kors och tvärs, gatorna vindlar upp och ner och det är alltid uppförsbacke. Alla turister är på samma ställe som jag, för av gammal vana går mina steg först mot Galatatornet ner mot Galatabron, över till Sultanahmet, Blå Moskén och stora bazaren.

Den svarta boken är ingen lätt bok och jag får kämpa mig igenom de första 50 sidorna. Djuplodande analyser på Svenska dagbladet får mig att känna mig obeläst. På Boktoka är det mindre pretentiöst och jag får hjälp att förstå vilka Galip, Celal och Roya är. Roya är visst försvunnen och jakten på henne börjar, i Istanbuls myller av gator och  gränder, människor och öden. I historien som berättas gömmer sig någonstans Galips stora kärlek.

Jag följer med på resan tillbaka till Istanbul.

istanbul

Annonser

One thought on “Den svarta boken

  1. Pingback: Snö | Läsenär

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s