Home

bild

Det var jag som valde den här gången; det som ska läsas tills i slutet av april och jag ångrar mitt val. Nu måste jag ta mig igenom Britt-Marie var här. Britt-Marie?!? Kunde inte Fredrik Backman valt ett annat namn åtminstone? Detta är tydligen fortsättningen på En man som heter Ove. Jag förstår att namnet är noga utvalt och Britt-Marie likaså. För att vi ska skratta. Män som Backman, som raljerar kring en äldre kvinna som städar, har jag inte mycket till övers för. I Svenska Dagbladet hyllas han dock för ”ett eget litterärt universum. Hans underfundiga språk är ett distinkt signum, liksom förmågan att teckna vassa, välbekanta karikatyrer som successivt fördjupas till romangestalter med bultande hjärtan.”

Jag väntar fortfarande på bultande hjärtan, men så har jag å andra sidan inte kommit längre än till sidan 78 och varje gång jag öppnar den somnar jag inom tio minuter. Men har vi startat en bokcirkel så har vi och fördelen med böcker vi inte gillar är att det finns mycket att dissekera. Och varför gillar jag inte Britt-Marie? Kanske för vad hon står för – kvinnan som år efter år, tills summan blev 40 år, slösat bort sitt liv på en idiot som glott på fotboll, varit otrogen och aldrig sagt ett uppskattande ord om alla Britt-Maries ansträngningar av middagar och strukna skjortor och den där trevliga stöttande attityden som kvinnor förväntas ha mot sina män som tjänar pengar.

Jag känner djup tacksamhet över att jag har valmöjligheten att välja bort män som Kent.

Britt-Marie för mig är faktiskt en kvinna som städade. Det var mamman till min första bästa kompis, till hon som jag lärde känna i lekis och som jag satt ihop med där på landet och i det lilla samhället. Britt-Marie var tjock, riktigt tjock, och kämpade på med sina Viktväktar-poäng, försökte spara ihop så hon kunde unna sig något gott till helgen. Mannen hennes var elektriker och skötte föräldrarnas bondgård på kvällarna och helgerna. Livet kanske inte var så roligt för Britt-Marie och hennes tröst kanske blev maten när ingen såg. Hon städade i alla fall på skolan vi gick på och jag minns påsarna med kanelbullar min bästa kompis kunde bjuda klasskamraterna på. Ett försök av mamman att göra sin dotter mer omtyckt? Britt-Marie beställde skönhetsprodukter på postorder och gick på plastburkspartyn och det sista jag hörde var att hon dog i cancer; hon måste ha varit runt 63 år.

Det jag undrar är när första boken eller filmen kommer som inte driver med Britt-Marie utan på ett respektfullt sätt skildrar hennes liv i städerskans lägsta kast.

8 thoughts on “Britt-Marie var här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s