Home

fifty-shades-of-grey-scandal-trailer[1]

Gråare än så här blir det inte. Det ska föreställa vara morgon men var är ljuset? Det verkar ha regnat oavbrutet sedan igår kväll. Asfalten är grå, himlen är grå och husen på andra sidan gatan är grå när metaljalusierna är neddragna, många timmar kvar tills de öppnar. Någonting annat grått som drar åt svart är filmen Fifty Shades of Grey som jag kollade klart på häromdagen, bara för att liksom. Och återigen instämmer jag med min väninna; det händer ju ingenting. Jag hade långt kvar tyckte jag; jag var precis innan Ana får följa med Christian på middag och träffa hans familj för första gången (katt och råtta-leken – låtsas vara pojkvän för ett tag och sedan rycka tillbaka allt och vägra minsta lilla som att sova i samma säng). Jag gissar att anledningen till att hon befinner sig bredvid honom på middagen mer är att då vet han var hon befinner sig, hon har inte roligt på egen hand. Jag känner igen känslan; att sitta i ett sällskap och berätta något och plötsligt känna iskylan från personen bredvid mig; ”Varför har du inte sagt något?” Och en sårad kolsvart blick som inte blidkas på ett bra tag. Som om det skulle vara en skyldighet att berätta allt i ett förhållande, och om man glömmer att säga så skulle det bero på någon särskild anledning. Nu har Ana råkat glömma att berätta att hon ska resa till sin mamma dagen därpå och för det blir hon omedelbart ”straffad” av Christian. De har inte ens ett förhållande och det är så fruktansvärt ocharmigt att jag får rysningar. Och värre blir det. Gissa vem som kommer som en överraskning ända till Seattle med bil när Ana i godan ro sitter på en restaurang med sin mamma? Det här är STORT varningstecken på kontrollbeteende, att inte låta sin partner göra sina saker i fred med familj och vänner. ”För att jag älskar dig så mycket och saknade dig” kan låta underbart i stunden, men att tränga sig på och kräva sällskap 24-7 är inte att älska, tvärtom.

Att överrösa sin partner med dyra presenter som man förväntas vara tacksam för är också en del av kontrollerandet; och det eskalerar i andra hälften av filmen. Utan att fråga säljer Christian hennes älskade veteranbil och köper en ny åt henne. Det beteendet är svårt att försvara sig mot; för hur kan man inte vara tacksam när någon köpt något så dyrt åt en? ”Det visar ju bara hur mycket jag älskar dig” men eftersmaken är bitter och glädjen i att använda den uteblir. Är det någonting jag har lärt mig så är det att uppriktiga presenter är till mig, bara till mig, som till exempel när jag fick löparkläder av min käresta; han har ingenting emot att jag tillbringar timmar i dem, utan hans sällskap och utom hans kontroll – att jämföra med tidigare presenter av sjuk person – dyra illasittande kläder som fick mig att se ut som någon annan, som jag förväntades bära i hans sällskap för att visa kärlek och tacksamhet. För att få hans lilla ego att växa så att han skulle stå ut med sig själv.

Det är svårt att stå ut med Fifty Shades of Grey och detta är bara början; det kommer mer…

2 thoughts on “Att stå ut med det grå

  1. Menade att det kommer mer sjuka saker som jag inte skrev om och även i verkligheten så är presenter och överraskningsbesök bara början… Detta är också uppenbart första filmen av ett magiskt antal, antagligen tre…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s