Home

voilapapa-le-monde-du-silence

Den tysta världen. Men särskilt tyst är det ju inte, inte i filmen i alla fall. Jacques Cousteaus oscarsbelönade kultfilm för dykare från 1956 är både spännande och bitvis ganska högljudd; som dykare hör man ju om inte annat hela tiden sina egna andetag genom regulatorn, men här är det både delfiner, valar, visselpipor och undervattensmopeder. För att vara en film om fiskar så är den överraskande spännande. Perfekt en gråmulen söndagseftermiddag långt från havet, sommaren och dykning.

Le monde du silence är i samma klass som Det stora blå och jag känner mig lycklig.

Jag förflyttas till en annan värld, det är i slutet på 50-talet och Jacques Cousteau är befälhavare på skeppet Calypso och han och hans besättning utforskar havet under ytan och dokumenterar med hjälp av apparater som är så långt ifrån de datorer som finns idag att det är ofattbart. De dyker i Medelhavet, Röda havet och Indiska oceanen. Jag blir förvånad över att färgerna är så vackra, de måste vara ditlagda i efterhand, det fanns väl knappast färg-tv på 60-talet..?

Ett tiotal solbrända och med dagens mått mycket magra män lever äventyrarliv. På vacker franska berättar speakern (Cousteau själv?) om en man vars släkt består av sjömän, därav hans drift att ta fram harpunen när en kaskelotval närmar sig. När den skadade valen attackeras av hajar väcks männen på båtens nedärvda hat och haj efter haj dödas ”Alla fiskare i alla tider har hatat hajar” är förklaringen. När männen anländer till ”den öde ön” springer de iland som små Robinson Crusoe – naturligtvis hittar de ”en inföding” som gräver efter sköldpaddsägg. Innan de återvänder till båten passar de på att rida på sköldpaddorna. Naturfilm på 50-talet verkar inte vara som naturfilm idag. Man kan till och med se hur de hugger loss stora bitar av koraller och samlar i korgar – big no no i dykarsammanhang eftersom det tar hundratalsår för en korall att växa sig stor.

Jag kastas tillbaka till när jag var liten och bläddrade i pappas bok ”Ra” om äventyraren Thor Heyerdahls vassbåtar – med vilka han försökte bevisa släktskap mellan människorna i Polynesien och Sydamerika. Det fanns också en bok om fiskar och andra organismer som lever på flera tusen meters djup. Kanske var det där min reslust väcktes – jag ville långt bort och jag ville upptäcka nya saker och jag ville se havet underifrån. Det kunde ha blivit mer av det genom åren men varje gång jag dyker (senast på Giliöarna, Lombok, i höstas) och varje gång jag är vid havet så påminns jag vad jag egentligen tycker om.

Som National Geographic skriver om Cousteau ”Det var något fascinerande med denne orimligt slanke fransman med det breda leendet och de stora, fängslande ögonen. ”Il faut aller voir,” sade han ofta. ”Man måste ut och se det.”

cousteau-5-sized

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s