Home

bild

I flera år har jag jobbat med svenskundervisning för vuxna i olika former och de senaste tre och ett halvt åren med sfi. I slutet på nivå D kommer kapitlet om brott och straff och de lär sig om stöld, snatteri, fortkörning, rån och misshandel. Det är ganska bra att känna till alla orden kring brott eftersom tidningarna och tv är full av dem. Det är då vi kommer in på brottet ‘prostitution’ och jag kan ofta inte låta bli att fråga om de vet hur lagstiftningen ser ut i Sverige.

De är alla akademiker, med både en och två mastersutbildningar, och har ofta haft mycket kvalificerade jobb i sina hemländer. De är jurister, ekonomer och samhällsvetare. Men de har ingen aning om hur prostitutionslagen som kom 1999 ser ut – som kortfattat innebär att sälja är tillåtet, men köpa är förbjudet. När jag förklarar varför, utbryter ofta en hetsig diskussion i klassen om varför det är bättre att legalisera eller illegalisera – inte som i Sverige att lägga hela skulden på köparen.

Torsksverige – om sexslaveri i välfärdsstaten av Anna Skaldeman ger en allmän bild av hur prostitution och trafficking fungerar i Sverige. Det är inget litet problem direkt. Och det är inte fula handikappade gubbar som tyvärr måste betala för att de inte får något. Det är inte kvinnor med trygga uppväxter som väljer att tjäna massa pengar genom att sälja sig. Hon sticker hål på massa myter om ”den lyckliga horan” och genom intervjuerna får vi möta såväl sexarbetare som sexköpare – torskarna. Bokens titel anspelar på en av Sveriges radios första socialreportage som sändes 1938, en serie av tio avsnitt som visade på den misär som rådde trots de socialdemokratiska folkhemsreformerna. Radioserien blev även en bok med titeln Lort-Sverige som också debatterades livligt.

Syftet med Skaldemans Torskverige är naturligtvis att skapa en liknande debatt. Skrapar man lite under ytan är det inte så jävla perfekt i Sverige. Mycket smutsigt pågår medan vi blundar. Problemet är förstås den grundläggande ekonomiska och sociala ojämlikheten i världen. Enkelt sätt så innebär det att kvinnor, eller flickor, från ett fattigt land förs till ett rikare land där det finns män som betalar för utnyttjandet. Skaldeman presenterar förstås ingen lösning på problemet men hänvisar till FN:s generella mål om att minska fattigdomen, höja utbildningsnivån, öka jämställdheten och bekämpa dödlighet och sjukdomar. Tyvärr fastnar diskussionen kring trafficking ofta i konflikter kring prostitutionsfrågan; finns det frivillig prostitution? Ska vi legalisera bordeller? Ska det vara kriminellt att köpa/sälja sex? Och vem har rätt att säga vad någon annan får och inte får göra med sin egen kropp?

Även om bokens omfång är ganska litet (140 sidor) så ger den en ganska heltäckande bild av hur människohandeln för sexuella ändamål ser ut – både idag och historiskt, i Sverige och internationellt. Och självklart tycker jag att den kan användas i undervisningen till exempel på gymnasiet – för jag hoppas verkligen att det finns utrymme i kursplanen för undervisning i jämställdhet och kvinnosyn. Det är nämligen vår schyssta klasskompis ”Pelle” som kommer att fundera på att betala för sex nån gång i framtiden och för varje man som väljer att låta bli, kan vi minska antalet offer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s