Home

avund

Avund är ingen fin känsla. När den poppar upp så gör jag allt för att trycka tillbaka den och jag tycker att jag lyckas bättre och bättre för varje år. Avund suger bara energi och leder sällan till något positivt eller konstruktivt, inbillar jag mig. Ibland blir jag avundsjuk på vänner i bekantskapskretsen som gör de saker jag själv vill göra, men jag försöker att vända på det och göra själv, i stället för att gräma mig över andras framgång. Och jag har märkt att när jag gör då händer det faktiskt saker. Jag blir inspirerad. Och framgång kommer ofta av hårt arbete och hur kan jag vara avundsjuk på någon som slitit hårt för sin framgång medan jag inte gjort det?! En roman blir liksom inte skriven av att jag tänker att jag ska skriva när jag har tid.

En bok om avund? Det klart jag plockar på mig Marta Cullberg Westons Avund och konkurrens. Känslor i vardagen och tänker att nu ska jag fördjupa mig i ämnet. Och det första jag får läsa är att avund är en väldigt allmängiltig känsla som kan kopplas till jämförelse, konkurrens och vårt konsumtionssamhälle men att den faktiskt kan vara såväl stimulerande som destruktiv.

Den börjar med ett praktiskt exempel med ett par som går på middag hos ett annat par och där kvinnan blir avundsjuk på den andra kvinnans utseende, och hela kvällen blir förstörd och det slutar med att hon anklagar mannen för att vilja ha den andra kvinnan. Jag känner igen det där från när jag var yngre; hur jag kunde sitta bredvid någon som var vacker och jag bara krympte i (min egen) jämförelse, jag blev tråkigare och tråkigare, och ja förresten, vem blir snygg av att sitta tyst och sura?! Sen insåg jag att vackra människor inte är det minsta lyckligare än andra och bestämde mig för att aldrig behandla någon annorlunda eller prata illa på grund av kvinnans skönhet och trots mitt eget något udda utseende fick jag rätt ofta höra att jag var vacker, så logiken blev tydlig; utstrålning och livsglädje speglar sig i utseendet!  Och, åldern tar ut sin rätt, så oavsett förutsättningar, vandrar vi samma väg till förfall 😉

Jag har levt med avundsjukan på nära håll, väldigt nära håll, och där förgiftade avundsjukan, i varianten svartsjuka, hela hans och vårt gemensamma liv och existens och kärleken krympte sakta ihop till ett mikroskopiskt sandkorn. Det behövde inte vara jag som väckte hans avundsjuka/missunnsamhet/missnöjdhet, men det var jag som fick dras med den och ett liv där man ständigt funderar på vad man har och inte har, av såväl materiella tillgångar som talanger och framgångsmöjligheter, är inget roligt liv kan jag säga. Det finns en anledning till att det heter avundSJUKA; det är som en sjukdom som äter upp en inifrån…

Avundsjukan är inte logisk och den bottnar i dålig självkänsla. Men avundsjuka uppmuntras av samhället. ”Konkurrenssamhället har ätit sig in i själen på oss. Rikedomen gör oss inte nöjdare utan mer tävlingsinriktade, och det medför att vi ständigt fortsätter att önska oss mer prylar/mer status/mer pengar.” Reklamen har ett guldläge när det gäller att få oss att konsumera mer. Vi vill bli vackrare, ungdomligare, ha snyggare och dyrare kläder, vackrare och modernare hem, snyggare bil, fler tekniska prylar, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag försöker att inte ryckas med för jag har insett att jag inte blir det minsta lyckligare av att handla och alltför många ägodelar tar för mycket energi.

Det handlar mycket om avundsjuka på jobbet, ett område där det blir tydligt när människor visar framfötterna, får olika arbetsuppgifter, kliver uppåt i hierarkin och i lön och boken ger många konkreta tips på hur man kan jobba emot avundsjukan och skulle jag vara chef på ett jobb skulle jag faktiskt lyfta innehållet i den här boken i personalgruppen om jag visste att det fanns, eller varför inte i förebyggande syfte, så att alla faktiskt kan se vad det är som händer när avundsjukeprocesserna sätter in…

Vilka drabbas då? När är jag själv avundsjuk? Självklart spelar barndomen roll; har man fått mindre av mycket när man är liten behöver/kräver man mer som vuxen… När man inte är nöjd med sitt liv och den känner jag igen; känslan av att höra att andra göra exakt det jag själv drömmer om att göra… Så vad väntar jag på?! I stället för att skriva på boken skriver jag här; så blir ingen roman färdigskriven…

Finns det någon bot? Den viktigaste vaccinationen mot avund är enligt boken T A C K S A M H E T – den inre förmågan att glädjas över åt livet och en känsla av att man är nöjd med det man har och har åstadkommit. Den tror jag benhårt på. Tack.

Annonser

3 thoughts on “Avund och konkurrens

  1. Just det där med att vara avundsjuk på vackra människor känner jag igen men det måste ju vara något som försvinner med åldern?
    Funderade just om jag var avundsjuk på något och jag tänkte på det häromkvällen när LB berättade om hur bra kontakt dom har i hans familj. Att jag valt bort syskon och föräldrar. Att jag kan sakna en syrra att ringa till eller middag med släkten. Men jag har ju valt det så det är bara att låta avundsjukan flyga iväg!

    Och sen blir jag avundsjuk på att du formulerar dig så väl 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s