Home

löp 

RUN GIRL RUN står det i cerise på de löpartights jag har sett ett par gånger senaste veckan i den facebookgrupp jag är med i som heter ”Springande tjejer” – en fantastisk grupp där löpare/joggare av alla kalibrar peppar varandra och det läggs upp allt från inspirerande bilder från morgonrundor till frågor om skador och dråpliga löprelaterade incidenter. Det läggs också upp bilder och tips på produkter som rekommenderas. JA, jag läser gärna om vilka skor som är bra och jag visste inte ens att det fanns något som hette ”kompressionskläder”. JA, jag kan glädjas åt andras lycka i nyinköpta färgglada linnen för hundratals kronor styck; det är väl vettigt att vilja se snygg ut även när man svettas?! Hellre lägga pengarna på snygga löparkläder som används tio timmar varje vecka än en klänning för att gå ut en gång i månaden. Jag litar på vad Maria Johansson från Sveg säger om ett par skor hon använt hela året.

Jag får stor lust att skaffa tightsen som kostar 649 kronor. Jag identifierar mig med känslan som ”RUN GIRL RUN” ger – Ylva som springer som en hind genom Stockholms gator och är stark, fri och fortfarande ung! 😉 Lite som Nikes ”Go for it” – känsla. Men, ärligt talat… kommer jag springa bättre i dem? Kommer jag springa oftare? Tveksamt.

Jag bara väntar med fasa på att något företag får nys om gruppen på över 2000 medlemmar och inser guldgruvan. Det skulle lika gärna kunna vara så att det hela tiden dyker upp olika ”erbjudanden” bland alla inlägg.

Reklamen är anledningen till att jag har slutat köpa tidningar. Det spelar ingen roll att jag älskar inredning, löpning, böcker, skriva, pyssel, resor, psykologi, mode – alla handlar de mer eller mindre direkt om att köpa något. Helst mycket.

Jag får hem tidningen Runner’s world i brevlådan. Min första tanke är ”har jag tackat ja till en prenumeration utan att jag vet om det?” Ett inbetalningskort på 649 kronor följer med. Hade jag varit mer stressad hade jag kanske betalt utan att fundera vidare, eller om jag hade varit maka/make/sambo hade jag förutsatt att den andra beställt tidningen och också betalt. Jag gillar inte den här typen av marknadsföring. ”Det här erbjudandet får du eftersom du sprang Stockholm Marathon” där jag ”sparar” 1232 kronor minus 649 kronor, orkar inte tänka på vad det blir ens. Men heja vad jag känner mig speciellt utvald! 😉

Som alla specialintressetidningar så är den fylld av ”inspirerande” artiklar om människor som gör samma sak som jag älskar; springer. Bara lite mer extremt hehe, som lopp på 80 km i gassande värme i Caballo Blancos fotspår (från Born to run – boken som står på min väntelista) och den nya, enligt tidningen då, trenden swimrun. Finns också ordlistor för nybörjaren där nummerlapp, startfålla, tidtagningschip, klädinlämning, startbevis förklaras. Jag minns inte att jag hade några problem med att förstå dessa ord vid mitt första ”lopp” – Vårruset 2012 😉 Men det är tidningens knep för att även ny löpare ska känna sig välkomna in i (köp-)gemenskapen.

Resten av tidningen är fylld av produkter som en löpare ”behöver” som nya högteknologiska personligt utprovade löparskor som köps i en speciell ”Runners store” inne i stan för 2495 kronor. Jag behöver också tights, sportbehå, linne och strumpor – allt i funktionsmaterial med superegenskaper som t ex kompression, för blodcirkulationens och svettens skull. Tillsammans kan det bli två tusen kronor till. För att ha koll på tiden, pulsen, längden på banan behöver jag en pulsklocka; ett förslag från tidningen är Garmins för 4500 kronor. För att orka springa länge behöver jag vätskebälte/vätskeryggsäck och energibars/energigeléer. Musiken lyssnar jag på i telefonen som jag har i en speciell arlöparmbindel och sporthörlurar är ett måste och även om det inte finns några förslag i det här numret vet jag ju av tidigare artiklar att de kan kosta ett par tusen. Jag får veta att det finns speciella solglasögon från ett känt amerikanskt märke; pris mellan 1500 och 2800 kr för jubileumskollektionen.

Så, jag är inget mattegeni och det är tidigt på morgonen men det är lätt att se att det skulle kunna kosta åtskilliga tusenlappar för att bli en ”löpare”. Anmälningsavgifterna till loppen som man måste delta i ska vi inte ens prata om. Och just det ja, i det fantastiska erbjudandet för 649 kronor ingår ett träningsprogram av gurun Anders Szalkai inför Marathon 2015.

Det klart jag ska vara med där. Och jag borde ha gått upp tidigare och gett mig ut på en runda i stället för att skriva det här inlägget om löparens pryldilemma. Än så länge klarar jag mig bra i ett par tights för 99 kronor, vanliga strumpor, en sportbehå jag fått i present och gammalt linne. För att hålla koll på farten och sträckan använder jag gratisappen Endomondo i min telefon, som jag sätter i plastfickan för 59 kronor på Kjell & Company. Hörlurarna som följde med telefonen funkade utmärkt tills jag doppade dem i kaffekoppen. Sedan fick det bli ett par för 349 kronor från samma trendiga affär. Det enda som fick kosta var skorna.

RUN GIRL RUN!!!

Annonser

10 thoughts on “I löparens värld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s