Home

månen

Månen ligger tydligen ner i Syrien, det måste jag komma ihåg att fråga mina syriska studenter om. Omslaget lovar mystik i Mellanöstern…

Iselin Hermanns Där månen ligger ner målar upp ett Damaskus som inte finns, och kanske aldrig mer kommer tillbaka.

Det verkar inte finnas något slut på kriget, men kanske blir det som i Beirut; kriget är över men ändå vilar staden i krigets skugga. Jag skulle vilja vrida klockan tillbaka en sådär 50 år och resa till de tre systerstäderna Beirut, Damaskus och Jerusalem som ligger så nära varandra avståndsmässigt och levnadsmässigt men där religion och politik har byggt upp svåröverkomliga barriärer.

Samia från USA reser i alla fall till Damaskus för att så att säga ”hitta sig själv”. Hon är född där men har tidiga ordlösa minnen från tidig ålder därifrån. Det arabiska språket har hon fått lära sig på egen hand som vuxen.

Det är lustigt när jag inser efter halva boken att jag faktiskt har läst den förut, men att jag inte kommer ihåg hur den fortsätter och slutar. Det betyder alltså att den inte har gjort något djupare intryck på mig.

Visst innehåller den en lagom dos orientalism, lite lagom tillrättalagt för att passa den som gärna reser till ”Orienten”, men i övrigt tryggt håller sig till det västerländska. Det finns andra romaner som har mycket mer att ge vad gäller bilder, känslor och handling. Men visst får hon mig att längta efter maten och ljudet från moskén och det speciella ljuset och folklivet och efter att resa…

Om den håller vad den lovar? Ja inte är det ”en fängslande roman som med psykologisk spänning och erotisk laddning berättar om en västerländsk kvinnas möte med det främmande – i sig själv och i stora världen”. Den beskrivningen är nog mer till för att locka potentiella bokköpare.

Det finns dock en massa vackra saker inbäddade i texten, som får mig att stanna upp och fundera; ”Gud är namnet på resan. Namnet på vårt sökande. Söker vi tillräckligt länge har det inte längre något namn. Vårt sökande blir namnlöst, blir till mönster, till färger, till toner, en del av oss själva. Det är Gud.” Eller ”Det är märkligt  med den där déjà-vu-känslan. Det är sällan jag drabbas av den. Men när jag var barn hände det ofta. Jag tyckte om tanken på att just den pojken som var jag hade suttit mitt emot just den kvinnan som var min mor och ätit just den falafeln en gång förut. Tanken att livet upprepade sig i spiralform, känslan av att ha varit här förut i ett annat liv, i en annan dimension, och känslan av att vi skulle återvända till en annan tid, tyckte jag om.

Jag är helt övertygad om att livet går i spiraler. Jag är också övertygad om att resa är en av livets meningar.

 

Annonser

2 thoughts on “Där månen ligger ner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s