Home

Bild

med att inte ha hunnit läsa något på säkert en vecka, förutom lite artiklar här och där i Metro och känner mig plötsligt lite ensam och dränerad. Jag har tydligen blivit van vid att ha sällskap av någon fiktiv personlighet… Att inte hinna läsa är förresten inte att inte hinna, det är att inte prioritera. Livet är inte att läsa, men livet skulle bli betydligt tristare utan böcker. Och den här veckan prioriterade jag annat. Jag har en väninna som har sagt i flera år att hon önskar att hon läste mer och just frasen ”i sommar ska jag börja läsa igen, när jag har mer tid” har jag hört så många gånger. Det gäller såklart inte bara läsning, det gäller träning, resor, gå ut, fixa hemma, rensa garderoben, en massa saker som hon har på sin do it-lista.

Varför inte börja idag? Livet är ju NU. Vem vet vad som händer innan sommaren? Och om man vill så hinner man tror jag. Jag hinner tusen gånger mer än förut utan att känna mig tröttare. Jag vaknar halv sex av mig själv även om klockan blev över tolv i natt innan jag somnade. Det är som om all inspiration jag får av jobbet, skrivandet, löpningen (och här kom jag på att jag borde ju sätta min son först på listan, men han är ju där oavsett och absolut viktigast, men det räcker inte, det räcker inte att bara vara mamma och jag känner mig fruktansvärt egoistisk när jag skriver det här) målandet och fixandet hemma gör att jag får ännu fler idéer och det blir som en positiv spiral.

Jag har varit i den negativa, tro mig; när jag inte läste en bok på två år. När jag slutade träna. När jag inte gjorde någonting ensam för min egen skull överhuvudtaget. När jag var trött hela tiden. Konstant. Det spelade ingen roll hur många koppar kaffe eller burkar energidryck jag hällde i mig, jag var ändå trött. Trött i själen. Det är så det är att leva med en energitjuv. Konstigt nog tänker jag ofta på honom; som en kontrast till livet jag lever nu. Hade det inte varit för honom hade jag inte uppskattat min valfrihet och livslust lika mycket nu. Han är beviset för att allting har en mening. Och jag är så tacksam över att jag har ett val. Och jag tänker INTE vänta till sommaren.

Nu ska jag göra en kopp kaffe till och börja i boken Ryssar är såna som gillar björkar som en kollega rekommenderade med orden ”jag kom att tänka på dig när jag läste den”. Sådant är alltid spännande; vad har folk för bild av en egentligen?!

Annonser

2 thoughts on “Jag kommer på mig själv

  1. Jag önskar också att jag hade mer tid men tid är ju inget som ramlar på en, tid kommer när man prioriterar fram den. Ibland undrar jag varför folk, som jobbar helt normala arbetstider, säger att dom inte ”hinner” göra saker. Hinner inte träna, hinner inte läsa, hinner inte laga mat osv
    Jag hinner det jag vill hinna, det jag prioriterar fram och sen antar jag att jag prioriterar bort ganska många timmar framför tvn…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s