Home

Bild

När jag har läst klart Alltings början av Karolina Ramqvist och går ner i tvättstugan får jag en ingivelse att gå in i ”bokrummet” – rummet där man kan dumpa böcker man inte vill ha och plocka det man vill läsa – och min blick faller på Marguerite Duras Älskaren och plötsligt ser jag likheterna! Medvetet eller omedvetet är det samma historia; 15-årig brådmogen ”kvinna” träffar äldre åtråvärd (i fransyskans fall är det pengar som lockar och i Sagas fall är det Victors makt över Stockholmsnatten som festfixare) man och inleder en relation, som bygger enbart på sexuell besatthet.

Jag vet inte tillräckligt mycket om Karolina Ramqvists bakgrund men jag skulle gissa att hon liksom Saga har någon relation till Frankrike. Sagas pappa är fransman och hon avbryter sina gymnasiestudier för att åka till Paris och boken igenom finns det referenser till och glorifieringar av Frankrike; och min gissning är att Ramqvist själv förstås läst Älskaren. Det har vi alla som blev vuxna på 90-talet och drömde om Paris, åkte dit och studerade franska och levde ”det franska livet” – inspirerade av någon färgglad fransklärare vi haft i skolan. Vi möttes sedan igen på universitetet för att läsa franska och några av oss blev själva fransklärare. Sagas faiblesse för ”femme fatale” är inte helt ovanlig.

När jag kom hem med mitt tvättstuge-exemplar av Älskaren såg jag att jag redan hade ett annat i bokhyllan. Det är ingen bok jag tycker om så jag förstår inte varför jag sparat den, men det måste vara allting den står för; ung kvinna går sina egna vägar och struntar i konventionerna.

blogg 15

Jag har inga problem med att läsa klart Alltings början, tvärtom. Jag bara undrar vari tjusningen ligger, för det som händer är att Saga blir några år äldre, slutar skolan, börjar jobba som skribent, fortsätter att gå ut i princip varje kväll, fortsätter träffa Victor Schantz när han ringer och däremellan gå hem med andra män. Innehållsmässigt är den rätt enformig alltså. Hon fortsätter att diktera vad som är ”rätt” och vad som är ”fel” och hon fortsätter att dela in människor i A- och B-lag. A-laget är svenska män i 30- till 40-årsåldern som jobbar inom media; journalister, fotografer, reklamare och det är viktigt att synas med rätt personer och även om hon hela tiden framhåller sin självständighet och egna vilja så är hon ändå en fluga som surrar kring sockerbiten. Och hon vet om det. Hon får vad hon vill ha tack vare sin ungdomliga skönhet.

Och jag vet inte vad som är värst, att vara medveten om hur olika mäns och kvinnors planhalva ser ut eller att inte vara det.

Slutet förvånar mig mycket och har du tänkt läsa boken så sluta läs här; men efter flera år av nattliga inringningar av Saga, som aldrig säger nej till Victor Schantz oavsett tid på dygnet och vad hon gör, så inser han plötsligt att det är Saga han älskar och har gjort hela tiden (mycket märkligt sätt att visa det på bara) och för första gången så handlar han mat till dem och är intresserad av vad hon säger. Så lärdomen av denna bok är att det är inga problem att du låter dig behandlas som skit; drömprinsen är ändå din i slutet på sagan. Hmm jo eller hur?! Eller så är Ramqvist ironisk och väljer detta slut just för att det är så absurt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s