Home

blogg 10

Formativ bedömning i praktiken av Helena Wallberg

Finns det något värre än tvingas läsa en bok? Som all kurslitteratur jag har tvingat mig igenom genom åren, som i teorin är riktigt intressant, som i praktiken, när jag i panik sitter och plöjer i sista sekund för att ha något smart att säga på seminariet: tråkigt och oinspirerande. Nu fick vi ju i och för sig ledigt på jobbet i mellandagarna mellan jul och nyår för att läsa den här boken, och värre arbetsdagar kan jag ju ha än att ligga i sängen och läsa en bok. I teorin alltså.

Jag känner mig inte det minsta upplyft. ”Formativ bedömning” är 2013 års genrepedagogik, alla pratar om det och det är som ett mantra bland läroplaner, konferenser, bedömingsmaterial och uppdateringar från facebookvänner som har blivit rektorer. Och nu ska jag alltså få veta hur jag gör, i praktiken.

En perfekt lärare som i den här boken inte blottar ett enda fel. Jag sitter och undrar om hon har barn och familj, alltså om hon har något liv utanför sitt lärarjobb. Jag hittar ingenting i boken, men kanske har slarvat igenom vissa delar, och ingenting på nätet. För att om jag ska använda alla de digitala verktyg hon nämner och ge all återkoppling som hon pratar om, då skulle jag behöva arbeta mer än 24 timmar per dygn; det är Facebook, Twitter, Google form/drive/sites, Mentimeter, Socrative, Edmodo, Voto, Wikipedia, Corkboard, Popplet, Soundcloud, Youtube, Movenote, Quicktime, Screencastomatic och jag tror jag stannar där. Mina kollegor på SFI är på nivån kolla sin mejl, bifoga dokument samt med svårigheter använda gemensamma ytor och lärplattformar. Intressant är också att hon skriver att ”Det är inte planeringen av undervisningen som är i fokus utan bedömningen”, vilket jag tolkar som att ”skit samma vad jag gör på lektionerna bara jag kan prata om det och lägga fram bra matriser och placera in alla elever på ”rätt” ställe” så arbetar jag formativt. Usch, jag har jobbat för länge som lärare för att ryckas med av hallelujakören.

Grundtanken är inte helt fel; att se vad eleven kan och på vilken nivå hen ligger, tala om hur hen ska bli bättre, vad som krävs för ett visst betyg. Nyckeln är kommunikation och tydlighet. Jag blir bara trött när jag ser Wallbergs bedömningsmatriser och jag ser absolut inte fram emot konferensen i eftermiddag som börjar vid halv två. Pedagogiska tankar halv två en fredag?!? Hur tänkte chefen då?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s