Home

blogg-8

Ok, amen av Nina Solomin

Jag läste den när den kom ut, i början på 2000-talet. Sedan har den stått i min bokhylla och när jag gjorde en ordentlig utrensning; tre hyllor reducerades till en halv, för drygt ett halvår sedan, så sparade jag Ok, amen. Som om jag visste att jag skulle till Israel. Som om jag visste att jag skulle vilja veta mer om de, i mina ögon, mycket underliga människor i svarta kläder vi mötte, främst i Jerusalem. Mötte är kanske att överdriva, såg är snarare rätt ord. De undvek oss där vi promenerade i de ultraortodoxa kvarteren, jag och min väninna, gick över till andra sidan gatan när vi kom. Det var en intressant upplevelse att bli behandlad som paria och mötas av fientlighet överallt. Ok, amen ger mig bra förklaringar till varför.

Den är som en roman i sina beskrivningar och Nina Solomins tankar kring hennes försök att ta sig in i det chassidiska samhället i Williamsburg, New York. Den är lika mycket en sociologisk studie och skulle kunna vara kurslitteratur på universitetet, men utan tunga referenser och vetenskapliga formuleringar. Hon beskriver de personer hon lär känna under sitt år i Williamsburg på ett sådant sätt att de känns närvarande i rummet. Jag kan se deras mattbruna peruker, illasittande dräkter i marinblått och tjocka hudfärgade nylonstrumbyxor och känna lukten av svett och kvalmig parfym.

Hon ironiserar inte över chassidernas levnadssätt eller gör sig lustig över deras religiösa påbud utan beskriver bara hur de ser på saker och ting. Hennes eget perspektiv är förstås det sekulariserade, västerländska och också det svenska skiner igenom ibland. Naturligtvis har hon judiskt påbrå, annars hade det varit en total omöjlighet att komma in i den slutna kretsen.

Ungefär i mitten av boken får jag förklaringen till titeln; under en av alla högtidsmåltider hon är inbjuden till utbringas det en skål för henne: ”Må Gud öppna ditt hjärta så att du hittar den rätta vägen. Må du hitta en judisk man och få judiska barn som lever på det rätta viset, må du alltid ha hälsan kvar och få ett lyckligt och långt liv” och Nina tackar. Men det rätta var visst inte att tacka utan att säga ”amen”. Ok, amen, rättar hon sig själv. Lyckönskningen sammanfattade chassidernas mål med livet; anledningen till att de lever som de gör; den starka tron på den rätta vägen som leder till en privilegierad plats i paradiset. Och de är inte ensamma om att leva efter ”den rätta tron”.

Det finns väldigt många ”den rätta tron” här i världen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s